Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Om sprängämnen och krut. Av Ovar Bergström och Gunnar Bark - Metoder för praktisk provning av sprängämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
768
OM SPRÄNGÄMNEN OCH KRUT.
Apparaten är ej lättskött, och det tarvas mycken övning, för att riktiga resultat skola
ernås.
För mätning av detonationshastigheten enligt Dautrichs metod använder man sig
av en detonerande stubin med känd explosionshastighet. Det sprängämne, som skall
undersökas, fy lies med jämnast
möjliga laddningstäthet i en
hylsa. I ena änden av
laddningen anbringas den tändhatt
c, varmed sprängämnet skall
bringas till explosion. På ett
stycke detonerande stubin
ut-märkes mittpunkten noggrant
medelst en rits d, och dess
båda ändar förses med
tänd-hattar, vilka sedan instickas i
sprängämnet genom tvenne hål
vid a och b. Se fig. 484. Under
tändröret lägges en blyplatta, så att mittpunkten m
kommer rätt över en på plattan gjord rits. Bringas
nu sprängämnet till explosion genom den först
omtalade, vid c insatta tändhatten, så detonerar
tänd-hatten vid b före den vid a. Härigenom hinner
ex-plosionsvågen i den första skänkeln av det
detonerande tändröret att passera mittpunkten, innan den
möter explosionsvågen i den andra skänkeln. På den
plats e, där vågorna mötas, uppstår ett skarpt
intryck på blyplattan. Genom att mäta avståndet
mellan detta intryck och mittpunkten samt med
kännedom om avståndet mellan a och b och
tänd-rörets explosionshastighet kan man beräkna
detonationshastigheten hos det ifrågavarande sprängämnet.
— För praktiskt bruk giver denna metod
tillräckligt noggranna resultat. Den är lätt att utföra, och
man behöver endast relativt små laddningar.
En annan metod för undersökning av sprängämnen är det s. k.
stukprovet, genom vilket man närmast erhåller ett mått på
stötverkan vid friliggande detonation. Enklast utföres detta prov på
följande sätt. På en tjock järnplatta uppställas ovanpå varandra
tvenne blycylindrar med en diam, av 40 mm och en höjd av 30
mm. På den översta av dessa lägges en 4^ nim tjock stålplatta,
på vilken i sin tur ställes en plåtcylinder, fylld med 35 gr av det
sprängämne, som skall undersökas. Vid explosionen stukas
blycylindrarna, och stukningen utgör ett mått på stötverkan. Fig. 485
visar hur provet anordnas samt giver även exempel på stukver-
kan hos några sprängämnen. Stukprovet kan även utföras med en särskilt för
ändamålet konstruerad apparat, vars utseende framgår av fig. 486. Här använder man sig av
små kopparcylindrar A, vilka vid skottlossningen erhålla en stukning, som utgör mått
på stötverkan.
Fig. 484. Dautrichs anordning för mätning av
detonationshastighet.
Fig. 485. Stukprov.
Fig. 486.
Stukprov.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
