Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tändsticksindustrien. Av Einar von Feilitzen - Historisk utveckling av elddonen - Gnidelddon och slagelddon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
808
TÄNDSTICKSINDUSTRIEN.
nare period, då klimatet var kallare och man närmade sig istiden. Från denna period har
man i grottor på den italienska kusten och i Tyskland funnit andra bevis på eldens
användning. Oftast är det ben efter grott björn, grottlejon eller noshörningar, som visa,
att de bränts av eld. Hur elden då uppgjordes, vet man ej. Det kan hava skett
medelst flinta eller genom gnidning av trästycken. I den yngre stenåldern användes eM.
för tillverkning av lerkärl, och vid slutet av denna period började man bearbeta
koppar. Därvid kunde man knappast hava rett sig utan elddon.
Enligt fornlämningar, funna vid utgrävningar vid Alvastra, skulle träskfolket
(c:a 4 500 f. Kr.) hava använt två stenar av kvarts såsom elddon. Dessa slogos mot
varandra, och gnistorna uppfångades i något torrt, lättantändligt material. Enligt
andra fynd från stenåldern var denna metod även känd på andra platser på jorden.
I pålbyggnader har man t. ex. funnit eldstål och torra blad, såsom fnöske, tydande på
ett elddon liknande det, som senare allmänt användes under medeltiden. Även i
gravar från järnåldern har man hittat dylika elddon, vilka varit så praktiskt utformade,
att de mycket påminna om sådana, som användes på 1800-talet.
Alla de nu nämnda fynden säga oss, att redan stenålderns människor brukade
slagelddon. Det oaktat är det icke uteslutet, att den äldsta metoden att med konstlade
medel framkalla eld bestod i gnidning av torra träbitar emot varandra. Lämningar
efter dylika hava ju knappast kunnat bevaras någon längre tidsperiod.
Vid den historiska tidens gryning, för omkring 6 000 år sedan, gjorde egyptierna
upp eld både med tillhjälp av flinta och genom gnidning av träbitar. Bland
hierogly-fer från de första dynastierna, omkring 4 000 f. Kr., har man funnit teckningar, som
visa gnidélddon i form av borr med båge. I en grav från 12:e dynastien, omkring 2 000
f. Kr., har man upptäckt en väggmålning, föreställande en sittande man, som med ena
handen håller en båge och med den andra en vertikal trästav, stödd på ett på marken
liggande trästycke. Bågens sträng är virad ett varv omkring staven. Bilden
åskådliggör alltså användningen av ett borrelddon av samma slag, som sedermera brukats
av flera halvciviliserade eller ociviliserade folk. Genom bågens rörelse fram och åter
sattes trästaven i rotation som vid en gammaldags drillborr. Staven trycktes hårt
mot trästycket, och genom friktionen kom träet i glödning.
En tidig uppgift om jlintelddon lämnas i Gamla testamentet, där man i 2:a
Mackabéer-boken (kap. 10: 3) läser: »Och sedan de templet renat hade, gjorde de ett annat altare
och togo flintostenar och slogo eld––––––».
I övrigt vet man föga om de stensorter, som forntidens människor företrädesvis
använde jämte flintan i sina elddon. Endast vid några få tillfällen har man funnit
stycken av kis och flinta sammanbundna.
I historien om antikens Grekland lämnas flera intressanta upplysningar om
dåtidens elddon. Så t. ex. skriver filosofen Theophrastus om olika träslag för gnidelddon
följande: »Eldpinnar tillverkas av många olika träslag, men det bästa är enligt
Me-nestor murgröna» (på latin Hedera), »emedan det lätt fattar eld. Det stillaliggande
stycket bör göras härav och borren av lagerträ. De» (elddonen) »tillverkas emellertid
av getapel» (på latin Rhamnus), »kermes-ek, lind och nästan alla träslag utom olivträd.»
Antändning medelst solglas, konvex bergkristallins eller konkav spegel kände
grekerna även till sedan lång tid tillbaka. Så berättas t. ex. om Archimedes, att han
medelst en brännspegel satte eld på de romerska krigsskeppen vid Syracusas
belägring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
