- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
814

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Tändsticksindustrien. Av Einar von Feilitzen - Historisk utveckling av elddonen - Kemiska, elektriska och pneumatiska elddon

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

814

TÄNDSTICKSINDUSTRIEN.

Stickorna såldes i cylindriska plåtdosor (fig. 531), innehållande 100 stycken stickor.
I dosan fanns också ett dubbelvikt sandpapper att användas vid tändningen. Denna
försiggick på följande sätt: Strykstickans huvud hölls med ena handen hårt inklämt
i det dubbelvikta sandpapperet, och
stickan drogs därefter med andra handen
hastigt ut, varvid satsen skulle taga eld
på grund av friktionen. Walkers
strykstickor voro givetvis bekvämare att
använda än de förut omtalade
doppstickorna, men de voro ej så säkra i
tändningen. Oftast fick man göra flera
försök, innan stickan tände, och ej sällan
lossnade satsen helt och hållet från
stickan. Trots detta torde Walkers
»fric-tion lights» hava varit de första
verkligt användbara tändstickor, som
antändes medelst friktion.

Walker, som upphörde med
tillverkningen 1829 eller 1830, tog ej patent på
sin uppfinning, varför tillverkningen snart
togs upp av andra. Apotekaren S. Jones

försålde stickorna under benämningen »Jones’s Lucijer Matches» (fig. 532) och G. F. Watt
kallade sina »Watt’s chlorat.es» eller »Lucijer matches». Samtidigt förbättrades stickorna i så
måtto, att stickan doppades i svavel före satsningen, varigenom elden lättare överfördes
från satsen till träet. Även firman Bell, som ännu existerar, inkorporerad med Bryant &
May i London, upptog fabrikationen av Lucifers, vilka började få stor spridning.

I tysk litteratur uppgives, att Tbevani i Wien (1832) skulle vara uppfinnare till
de fosforfria strykstickorna, då benämnda Congreves, samt att tillverkning i stor
utsträckning skulle hava bedrivits i Paris av Madame Merchel. Även skulle St. Römer
i Wien fått patent på en särskild sats för dylika tändstickor. Denna var sammansatt
av klorsyrat kali, svavelblomma, kolofonium, gummi dragant, gummi arabicum samt
cinnober. Det framgår emellertid av det föregående, att Walker och icke Trevani är
strykstickornas uppfinnare. Fabrikation av strykstickor enligt Walkers
huvudprincip, men med större eller mindre
modifikationer av satsreceptet, upptogs tydligen
på många håll i Europa. Detta skedde
även i Sverige 1836.

Luciferstickornas tändning blev
emellertid aldrig fullt tillfredsställande, trots
alla försök till förbättringar. Även de
förslag, som gingo ut på användningen av
särskilt preparerat plån i stället för
sandpapper, måste förkastas. Nu hade
emellertid de sedan länge pågående försöken att
framställa strykstickor med fosfor som
huvudbeståndsdel i satsen äntligen lyckats.
Dessa fosforstickor kallades i Tyskland

Fig. 533. Engelska fosforstickor, s. k. »Congreves».
Copyright: Miller Christy, London.

Fig. 532. Pappask till S. Jones’s repstickare
(»Lucifers»). Copyright: Miller Christy, London.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0828.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free