Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Slipmassefabrikationen. Av Erik Öman - Historik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XVIII.
SLIPMASSE FABRIKATIONEN.
Av docent Erik Öman.
Slipmassa, mekanisk massa eller trämassa, som den även kallas, är helt enkelt
sönderslipat trä. Denna massa tillverkas på så sätt, att trästycken, vanligast gran,
tryckas mot en roterande slipsten under vattenpågjutning. På grund av att slipstenen
ej har glatt yta, utan skarpa, utstående små sandkorn i sin yta, kommer träet att slitas
sönder till en fibrös massa, som man kan uppsamla ur vattnet. Av veden kommer
praktiskt taget intet att gå i lösning i vattnet, utan vedens hela torrsubstansmängd erhålles
som fasta fiberpartiklar av olika storlekar. Uppsamlas denna massa restlöst, så blir
utbytet av slip massa 100 %, räknat på vedens vikt. Den massa, som man på så sätt
uppsamlar ur vattnet, utgör, efter det att alla grövre fiberknippen bortsorterats,
slipmassa. Denna kan användas antingen direkt utan att torkas, eller ock kan den upptagas
till ark, som avvattnas, pressas och event. torkas. Slipmassan har en enda användning,
nämligen till papper, och den är det billigaste av alla de fiberslag, som man använder
vid pappersfabrikationen.
Historik.
Man vet, att det för kineserna icke var okänt, att man kunde använda flera olika
växtdelar vid papperstillverkningen. Så t. ex. uppgives, att man i Kina använde bark av
vissa träd samt gräs, varvid dessa ämnen krossades till lämplig fiberstorlek. Dessa ämnen
användes dock ej till det bättre papperet, som gjordes av linnefibrer. Att massa
tillverkad av bark ej användes mera allmänt i Kina berodde antagligen därpå, att man ej
hade någon teknisk metod för en dylik tillverkning, och vidare fanns ännu råvaran lump
i tillräckliga kvantiteter för pappersfabrikationen.
I Europa framhölls tidigt, att man ingalunda var bunden vid lump som råvara vid
pappersfabrikationen. Redan på 1760-talet visade Dr. Schaeffer i Tyskland, att man
kunde göra bra papper av andra råvaror än lump. Han använde sig av fröhår från poppel,
sågspån, hyvelspån, bok- och aspved, halm, getingbon o. d. som råvaror för sina
experiment med papperstillverkning. Schaeffer propagerade för sina metoder, eller rättare
råvarukällor, för papperstillverkningen, och i det syftet utgav han en bok, som skulle
vara tryckt på papper framställt huvudsakligast av andra fiberslag än lump. Man har
emellertid senare, då man intresserade sig för Schaeffers arbeten långt mera än på hans
egen tid, visat, att hans pappersprover innehöllo betydligt mera lump, än som han
upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
