Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. Slipmassefabrikationen. Av Erik Öman - Olika slipapparater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
880
SLIPMASSEFABRIKATIONEN.
Fig. 593. Konststen.
slipen har man svårigheter med skärpapparatens placering, ty på båda sidorna
äro trycklådorna och ovanför ligger magasinet. Man kan emellertid få plats för
skärpapparaten i den öppning, som är i magasinet ovanför stenen. En nyskärpt sten ger
betydligt mera massa än en oskärpt. Skillnaden blir givetvis större, ju längre tid man
låter förflyta mellan skärpningarna, men i allmänhet ökar mängden producerad massa
med 50 å 100 % efter skärpningen emot före densamma. Men det är ej endast mängden
producerad massa, som ändras med skärpningen, utan även massans kvalitet kommer att
variera. En nyskärpt sten har stora och skarpa skärande ojämnheter på sin yta, vilket
ger en grov massa. Denna massa, som stenen ger i början, är följaktligen ej av bästa
kvalitet, men allteftersom stenens större ojämnheter avslipas, blir massan allt bättre och bättre.
I fortsättningen blir stenen dock alltför avslipad för att giva den bästa massan, men man
kan naturligtvis ej skärpa stenen alltför ofta. Följden blir, att den fiber, som stenen ger
under perioden före skärpningen, ej är
den bästa. Denna hastiga förändring av
den naturliga stenens yta under slipningen
är en stor olägenhet samt är ett hinder
för uppnående av bästa kvaliteter.
Genom skärpningen och slipningen
kommer slipstenen att ganska hastigt
förslitas — diametern minskas successivt.
Allteftersom diametern minskas,
förskjuter man trycklådorna närmare stenen,
så att intet stort mellanrum må uppstå.
Även andra anordningar i samma syfte
finnas. Emellertid kan man ej fortsätta
med en sten i samma slipstol längre än
till en viss minsta diameter. Det är alltså en viss största och minsta diameter
på stenen för varje slipstol. Man uttrycker detta även på så sätt, att slipstenen kan
nedslitas ett visst antal mm på radien, t. ex. 150 å 200 mm.
Dessa förhållanden beträffande slipstenarna gjorde, att man snart sökte tillverka
stenar med konst. Efter ganska lång tids experimenterande lyckades man slutligen
framställa produkter, som uppfyllde fordringarna på en god sten. Omkring år 1925 började
man använda konststenar i Amerika, och fem år senare infördes de i Sverige. Dessa
stenar ha mer och mer kommit i bruk, och erfarenheten har tydligt givit vid handen,
att konststenarna äro bättre än de naturliga. Sådana stenar tillverkas numera ej endast
i Amerika, utan även Tyskland har upptagit denna tillverkning. Den amerikanska
tillverkningen sker av Norton Company. Denna sten tillverkas på så sätt, att man har en
kärna, varpå fastskruvas segment av stenen i fråga, och fogen mellan dessa utfylles av
smält legering av en speciell sammansättning, vilken har god bindande förmåga och
samtidigt samma avnötning som stensegmenten. Hur en sådan konststen är sammanfogad visas
i fig. 593. Stensegmenten framställas genom att kornblandningen blandas med
bindemedlet, varpå denna blandning fuktas till en gjutbar massa, som sedan får torka i luften. Det
så erhållna stensegmentet brännes i ugn, då materialet blir hårt. Det är alltså en
kera-misk produkt dessa stensegment, och deras draghållfasthet är 70 kg pr cm2, vilket är c:a 4
gånger så stor hållfasthet som hos den naturliga sandstenen. För gavlarna sättas på samma
sätt som vid vanliga stenar klämbrickor. Sådana konststenar äro betydligt hårdare
än naturliga sandstenar och behöva därför ej skärpas så ofta — vanligen kunna de gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
