- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
894

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Sulfatcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Sulfatkokningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

894

SULFATCELLULOSAFABRIKATIONEN.

cirkulerande svartluten, ty det kräves en viss temperaturdifferens mellan ångan och luten.
Här fordras därför något högre ångtryck än vid systemet med den direkta värmningen.

Använder man till sulfatkokningen hartsrik ved, vilket vanligen blir fallet, då man
har tallved, komma stora mängder kåda med veden. Kådan innehåller terpentinolja,
fett och harts. Den senare löses av alkalit till hartssyrat natrium, men terpentinoljan
blir oangripen. Fettet spaltas av alkalit till glycerin och fettsyrat natrium. Vid den höga
temperatur, som råder i sulfatkokaren, kommer terpentinoljan att förångas och samla
sig i kokarens ångrum. Dels för att avlägsna terpentinoljan, som ger ett extra tryck i
kokaren, samt dels för att tillvarataga densamma brukar man gasa av sulfatkokaren
ett par gånger under uppkörningen samt kondensera ut dessa ångor. Även vid kokarens
gasning efter avslutat kok erhålles en del terpentinolja. Denna olja är olöslig i vatten
samt tillvaratages därför lätt genom att oljan skiljes från vattnet, t. ex. på samma sätt
som man tillvaratager bensin från vatten. Anordningen kallas flor entinerflaska.

Själva kokningsförloppet består däri, att vedens lignin utlöses av alkalit, varvid
bildas vattenlösliga natriumföreningar. Det kemiska förloppet vid sulfatkokningen
är mycket mindre studerat än de kemiska reaktionerna vid sulfitkokningen. Kokaren
uppköres på ganska kort tid, lx/2 å 2 timmar, till reaktionstemperaturen, och sedan är
själva koktiden eller den tid, som kokaren står på tryck, bara några timmar — 21l2 å
4 timmar. Både koktid och sluttemperatur variera dock mycket, och mest är detta
beroende på vilken massakvalitet, som man skall framställa. Så t. ex. har man vid
framställning av kraftmassa relativt låg temperatur, 160 å 170°, samt lång koktid. Vid tillverkning
av blekbar massa däremot går man till så hög temperatur som 180 å 185°. Utbytet
av massa, räknat på vedvikten, varierar mycket, allt efter hur hårt kokningen skett,
men i allmänhet torde det nog ligga något över 40 %, t. ex. 40 å 43 %. Utbytet kan dock
gå under 40 % samt även gå över 43 %.

När sulfatkoket är färdigt, skall trycket i kokaren sänkas och kokarinnehållet blåsas
från kokaren till diffusionsbatteriet, varest lut och massa skiljas från varandra, varefter
massan bearbetas.

Kokarens nedgasning. Förut har omnämnts att om man använder tallved, får man
rätt betydande mängder terpentinolja. Denna får man huvudsakligast i början av koket,
men även vid dettas slut ha vi i kokaren terpentinolja samt metylalkohol. Dessa ämnen
kan man tillvarataga, om kokarnas gasning sker på lämpligt sätt. Den totala mängden
terpentinolja, man kan få vid sulfatkoket, är ungefär 1.5 kg pr ton massa vid granved
samt 8 kg vid tallved. Detta sista värde varierar givetvis med tallvedens kådhalt.
Mängden metylalkohol är 3 å 4 kg pr ton massa. Metylalkoholen har bildats under kokningen,
och då kokartrycket sänkes, går större delen av alkoholen med ångorna, men en del blir
dock kvar i svartluten. Denna senare del kan tillvaratagas vid indunstningen, ty vid
svartlutens avdunstning går metylalkoholen med vattenångorna och kan tillvaratagas
ur dessa.

Den ånga, som avgår från kokaren, när denna gasas, söker man använda på bästa
sätt. Det råder under rätt stor del av gasningsperioden ett avsevärt tryck på ångan
och därmed hög kondenseringstemperatur, varför man med denna ånga kan värma till
rätt hög temperatur. En god användning för avgasningsånga har man i beredande av
varmvatten för tvättning av cellulosan, men härtill använder man lämpligast ånga av
lägre tryck samt i synnerhet den ånga, som frigöres vid kokarens blåsning till
diffusionsbatteriet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:19:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0908.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free