- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
904

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Sulfitcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Historik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

XX.

SULFITCELLULOS AFABRIKATIONEN.

Av docent Erik Öman.

Historik.

När under 1800-talets förra hälft pappersmaskiner installerades i stigande antal och
därigenom pappersproduktionen ökades år efter år, förslog ej längre den tillgängliga
råvaran, lumpen. De statliga åtgärder, som vidtogos för att bättre tillvarataga lumpen,
voro ej till fyllest för att säkerställa pappersindustriens råvarubehov — lumpnöden blev
med varje år allt större.

Den mekaniska slipmassan, som från 1850-talets slut är att räkna med som
pappers-råvara, lindrade i någon mån råvarunöden. Natronmassan, som även den vid denna tid
kom i marknaden, täckte råvarubehovet för brunt papper och vissa liknande
pappers-sorter. Det var dock uppenbart, att med den utveckling, som pappersindustrien nu tagit,
man i längden icke skulle kunna få tillräckliga mängder råvara till vitt papper, ty
slipmassan kunde endast till en del ersätta lump i billigare papper, såsom tidningspapper,
och natronmassan var ej att räkna med till vitt papper. Det synes f. ö. som om
natronmassan under flera decennier nästan kan betraktas som en besvikelse — den fick i varje
fall ingen vind i seglen förr än långt senare.

På 1860-talet var det därför inom hela världens pappersindustri intet problem, som
var av sådan aktualitet som det att kunna tillverka vit fiber med sådana egenskaper,
att den utan lumptillsats kunde användas till vitt papper. Då man kom in på
1870-talet genomlevde Europa en våldsam högkonjunktur, vilken utan tvivel i hög grad
bidrog att fästa papperstillverkarnas uppmärksamhet på lösandet av detta viktiga problem.
Högkonjunkturen måste därjämte ha stimulerat den industriella verksamheten samt
uppmuntrat till experimentarbete. Ej underligt då, att det på denna tid arbetades på
problemet att kunna tillverka den vita pappersfibern.

Det arbete, som först ledde till ett hoppfullt resultat i denna fråga, gjordes i Amerika.
Där arbetade bröderna Tilghman på detta »fiberproblem». Den ene av dem hade tidigare
varit anställd som kemist vid en fabrik i Paris, där man för något ändamål lät
svavel-syrlighet inverka på fett i träfat. Han observerade då (år 1857), att svavelsyrligheten
med tiden inverkade på träet, så att detta blev uppluckrat till en fibrös massa. Denna
observation gav honom åtta år senare impulsen till att vid försöken i Amerika använda
svavelsyrlighetsvatten för att av ved göra pappersfiber. Han kom härvid in på bisulfiter
som kokvätska för trä. Det var år 1865 som bröderna Tilghman började sina laboratorie-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0918.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free