Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Sulfitcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Sulfitcellulosakokningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SULFITCELLULOSAKOKNINGEN.
915
mycket stor betydelse att öka kokarvolymen. Redan i början av 80-talet är man uppe
i kokarvolymer på 100 m3. Sedan dess har man successivt ökat volymen ända upp
till 300 m3. En sådan kokare har en manteldiameter av 6.5 m samt den totala höjden
14 m. Det har emellertid visat sig mindre lämpligt med så stora kokare, och i
synnerhet är det olämpligt med stor höjd, ty härigenom blir det stor tryckskillnad mellan
kokarens botten och topp — redan 10 m vätskehöjd ger ju 1 atmosfärs skillnad. Därför
har man på senare år gått allt mera tillbaka till mindre storlekar på omkring 200 å
250 m3.
Sulfitkokning. I praktiken sker skötseln av en sulfitkokare på följande sätt.
När kokaren är renspolad från massa, stänges bottenkranen, och kokaren fylles med flis
genom öppningen i kokarens övre del. Därefter påskruvas luckan på denna öppning, vilket
sker med bultar. I många fall sker nu en basning av flisen i kokaren, vilket tillgår så, att
direkt ånga införes i kokaren, varigenom denna med hela flisinnehållet värmes upp till
100° C. Härvid sker emellertid en utkondensering av vatten, så att flisen blir fuktig.
Man har nu erfarit, att denna fuktning av flisen är ogynnsam för syrans inträngande i
flisen, varför man på många sulfitfabriker gått ifrån basningen. Denna är oläglig även i
det avseendet, att syran utspädes av det vatten, som utkondenserats på flisen. Syran skall
nu påfyllas, och lämpligast sker detta genom att syran intages i botten av kokaren eller i
varje fall långt ned på kokaren, ty härigenom kan luften avgå från kokarens topp genom
avgasningsröret, utan att gasformig svavelsyrlighet kommer med denna luft. Förr fyllde
man kokaren med syra uppifrån, vilket givetvis för med sig en icke obetydlig förlust av
svavelsyrlighet med luften. Genom gradering av syrabehållaren kan man bestämma hur
stor volym syra, som skall intagas i kokaren för varje kok. I vissa fall har man även
nivå-mätningsrör på kokarens övre del, varigenom syrans nivå kan direkt avläsas. Nu stängas
alla ventiler, så att kokaren blir helt sluten, varefter temperaturen höjes. Detta sker
med ånga, och denna tillföres som direkt eller indirekt ånga. Det är givet, att den direkta
ångan kommer att späda ut syran, varigenom man får en koncentrationsändring, som ej
kan vara till fördel för massakvaliteten. Särskilt olägligt är, att sådan direkt ånga ej kan
tillföras kokaren på mer än en eller ett par punkter. För att därifrån sprida värmen och
utjämna utspädningen måste syran komma i strömning. Sådan rörelse på syran inträder
alltid vid temperaturstegring på en punkt, men rörelsen går långsamt och omfattar
icke hela kokaren utan endast vissa sektioner av densamma. Med indirekt kokning
menar man, att värmet tillföres koksyran indirekt, så att någon utspädning av denna ej
sker. Detta åstadkommer man med värmespiraler, som ligga inuti kokaren i dennas
nedre, koniska del samt en bit upp, så att ungefär 1/3 av höjden är försedd med sådana
värmerör. Vid detta sätt att tillföra värme blir det en ganska stor höjd av syran, som
värmes, vilket ger en god rörelse på lösningen samt därmed en jämnare temperatur i
kokaren. Det är emellertid enklare med direkt värmning än med den indirekta, ty vid
den senare bliva värmespiralerna snart belagda med gips och neutralt sulfit, som
försämrar värmeöverföringen och därmed förlänger koket. En stor fördel är det med värmning
av syran under cirkulation. Härigenom uppnår man en bättre utjämning av
temperaturvariationerna och kan därigenom stegra temperaturen fortare, d. v. s. köra upp koket
på kort tid. Då temperaturen kommit upp, stiger trycket, och ofta blir det ett ganska
kraftigt tryck, förorsakat av SO2-gas samt permanenta gaser (luft), som funnos i flisen,
men som nu utpressats därur och samlats i kokarens övre del. Genom gasning får man
bort denna gas samt får ned trycket i kokaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
