Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Sulfitcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Cellulosans bearbetning - Biprodukter vid sulfitcellulosatillverkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BIPRODUKTER VID SULFITCELLULOS ATILLVERKNINGEN.
921
blir hornartad, kan fibern vid uppblötning i vatten ej återfå sin ursprungliga egenskap i
detta hänseende och blir därför något försämrad som råvara för papperstillverkning. Man
bör därför vid torkningen ej ha för högt ångtryck på torkcylindrarna, och i särskild grad
gäller detta för torkpartiets sista del, där cellulosans vattenhalt är låg. I övrigt har man
torkpartiet för cellulosa ordnat på samma sätt som torkpartiet vid pappersmaskinerna,
nämligen så att ventilationen blir god, att torr, varm luft tillföres samt att våtluften
avlägsnas.
En förbättring på cellulosatorkningsområdet är konstruktionen av fläkttorkapparater.
Här sker torkningen uteslutande med torr luft, vilken med fläktar föres över pappbanan.
Banans temperatur kommer då hela tiden att vara betydligt lägre än den omgivande
luftens, ty vid vattenavdunstningen tages värme från cellulosabanan, vilken härigenom
avkyles.
Den torkade cellulosan skäres av trissor i lämpliga bredder, och dessa klippas av
knivar i bestämda längder. Cellulosan kommer härigenom att lämna maskinen i form av
ark. Dessa ark läggas i staplar till viss vikt och pressas i hydraulisk press i och för
em-balleringen, som sker på så sätt, att järntråd omspännes packen av cellulosaark. En
sådan packe kallas massabal eller bara bal. I denna form säljes och exporteras cellulosan.
I vissa fall torkar man emellertid ej cellulosan utan bearbetar den direkt. Det är
fallet, där cellulosafabriken levererar massa till pappersbruk på platsen eller på kort
avstånd från cellulosafabriken. I detta fall kan cellulosan levereras antingen som
pump-bar, förtjockad massa eller ock som pressad, otorkad cellulosa. I senare fallet har man
upptagningsmaskin med vira och pressar, och efter sista pressen upprullas massan till
rullar av viss vikt. Denna massa göres med 50 % torrhalt.
Biprodukter vid sulfitcellulosatillverkningen.
Här ovan omnämndes, att vid sulfitcellulosakokningen kommer utbytet av massa
att bliva 45 å 50 %; i vissa fall är det något högre, och vid särskilt hårt kokade massor går
det ned under 45 %. Av vedens torrvikt är det alltså hälften, som går i lösning. Därtill
komma kalk och svavel samt vid detta bundet syre. På 1 ton cellulosa åtgår 0.1 ton
svavel, men härav är det nog högst 80 %, som är i sulfitluten, alltså 0.08 ton svavel, vilket
motsvarar 0.24 ton sulfonsyrat kalk. På 1 ton sulfitcellulosa bör det därför i lösningen
vara 1.24 ton torrsubstans, bortsett från den flyktiga delen, såsom svavelsyrlighet och en
del flyktiga organiska ämnen. Mängden sulfitlut är 10 m3 på 1 ton cellulosa, och enligt
ovan gjorda beräkningar borde halten torrsubstans vara 12.0 viktvolym % eller 11.4
vikt %, eftersom sulfitlutens sp.vikt är 1.05. Detta överensstämmer med direkta analyser,
som i genomsnitt ge 11 vikt %. Då sulfitcellulosan blåsts från kokaren till massabingen,
får sulfitluten rinna av från massan. Härvid avrinner ungefär hälften av
sulfitlutmäng-den, och resten blir kvar, uppsugen av cellulosan. Genom diffusionsförfarande kan man
givetvis tillvarataga något större mängder av sulfitluten, men det har man ej anordningar
för, och ej heller har man tid att vänta på en förträngning i massabingarna.
Den sålunda erhållna sulfitlutens sammansättning är ungefär följande, räknat i vikt %
jäsbart socker..........................c:a 1.75 %
ej jäsbart » ........c:a l.o %
andra ämnen.............c:a 8.25 %
Summa c:a 11 %.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
