- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VIII. Kemisk industri /
923

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Sulfitcellulosafabrikationen. Av Erik Öman - Biprodukter vid sulfitcellulosatillverkningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BIPRODUKTER VID SULFITCELLULOS ATILLVERKNINGEN.

923

fabrik vid Skutskär och dels vid Köpmanholmens sulfitfabrik. Den förra fabriken var
konstruerad av ingenjör Gösta Ekström, och den senare byggdes av ingenjör Hugo
Wallin, båda svenska ingenjörer. Resultatet av dessa arbeten blev, att vårt land år 1912
hade tre stora sulfitspritfabriker, nämligen vid Skutskär, Kvarnsveden och Bergvik.
År 1913 var tillverkningen 1 725 000 liter sprit, beräknad som 100 %-ig. Under
världskrigets isolering och knappheten på flytande bränslen stegrades intresset för
sulfitsprittillverkningen, och under denna tid anlades en hel rad spritfabriker. Nu har Sverige
ej mindre än 22 sulfitspritfabriker, och år 1936 var den sammanlagda tillverkningen c:a
25 millioner liter sulfitsprit, beräknad som 100 %-ig.

Tillverkningen av sulfitsprit är i princip densamma som tillverkningen av potatissprit,
endast med den skillnaden att man i sulfitluten redan har sockerlösningen färdig. Den vid
potatissprittillverkningen nödvändiga försockringen av stärkelsen genom upphettning i
tillsluten kokare under tryck erfordras ej här. Denna operation är redan utförd under
sulfitkoket, ty då spaltas de högre sockerarterna i pentoser och hexoser.

Sulfitluten, som den kommer från massabingen, har ganska hög temperatur, inemot
100°, och måste neutraliseras och kylas, innan jäsningen kan begynna. Neutraliseringen
är nödvändig, ty all svavelsyrlighet måste avlägsnas, emedan denna är ett kraftigt gift
för jästsvampar. Denna neutralisering sker med pulvriserad kalksten, varvid bildas
kalciummonosulfit samt kolsyra. Omröring kan utföras med pressluft. Operationen
ut-föres vid hög temperatur, ty vid låg temperatur går neutralisationen långsamt, och
vidare måste man ej endast neutralisera de fria syrorna i sulfitluten utan även avlägsna
den svagt bundna svavelsyrligheten. Detta går bäst genom att utföra neutralisationen
vid hög temperatur. Genom samtidig kraftig omröring, t. ex. med pressluft, blandas det
pulverformiga karbonatet med luten, varigenom beröringen dem emellan blir intim.
Emellertid blir neutralisationen, om den göres med kalciumkarbonat, ej fullständig, utan
sulfitluten är svagt sur. För jäsningen fordras det, att luten är något sur, men ofta är den
neutralisation, vartill man kommer med kalciumkarbonat, ej tillräcklig. Man fortsätter
därför, då så erfordras, neutralisationen med bränd kalk, släckt kalk eller dylikt, varvid
man givetvis tillsätter beräknad mängd sådant neutralisationsmedel. Då man
neutraliserar med kalciumkarbonat, kan man däremot taga överskott därav. Efter genomförd
neutralisation får luten stå för sedimentering av de fasta partiklarna, utgörande karbonat,
sulfit, gips och organiska ämnen. Den klara luten måste nu kylas till lämplig
jäsnings-temperatur. För att kunna utföra jäsningen måste man tillsätta jäst samt näringsmedel
för densamma, utgörande dels fosfat och dels kvävenäring.

Emedan den sockerlösning, man här har att arbeta med, är mycket utspädd,
erfordras det mycket stora jäsningsbehållare. Jäsningen tager vidare ganska lång tid i anspråk,
vilket ytterligare ökar behovet av jäskarvolymen. Då jäsningen kommit i gång, sker
kraftig kolsyrebildning med ty åtföljande skumbildning på lutens yta. Efter 3 å 4 dygn är
jäsningen avslutad, och den jästa mäsken håller nu omkring 1 vikt % sprit. Denna halt
av sprit varierar givetvis ganska mycket, ty först är den olika allt efter hur
sulfitkokningen utfördes — varierar alltså kraftigt från fabrik till fabrik. Sedan varierar den
mycket vid samma fabrik, beroende dels på mängden jäsbart socker i sulfitluten samt dels
på förjäsningsgraden. Den för jästa sulfitluten skall nu destilleras för att från densamma
avlägsna spriten, och samtidigt skall spriten uppkoncentreras till 95 vikt %.

För destillationen använder man, då halten lättflyktigt är så liten som här är fallet,
lämpligen en tvådelad, kontinuerlig destillationskolonn. I den första kolonnen (fig. 603),
primärkolonnen 1, avdrives då sulfitluten, och i den andra kolonnen, sekundärkolonnen 2,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:05:35 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/8/0937.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free