Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Papperstillverkningen. Av Erik Öman - Maskingjort papper - Pappersmaskinen och fiberråvaran - Pappersmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
948
PAPPERSTILLVERKNINGEN.
strävanden i denna riktning var det endast användning av espartogräs, som så småningom
skulle få något värde.
Då C. D. Ekman år 1873 vid Bergvik i Sverige genom kokning av trä med
bisulfit-lösning lyckades framställa en ljus och blekbar fiber, som visade sig vara lämplig för
papper, väckte detta ett ofantligt stort uppseende på pappersmarknaden. Redan följande
år hade Ekman en tillverkning av denna massa i gång vid Bergvik. Här hade man äntligen
fått en fiber, som verkligen kunde helt ersätta lumpfibern, även då det var fråga om
papper av hög kvalitet. Sulfitcellulosan infriade också i allra högsta grad dessa
förhoppningar samt blev den ersättare för lumpfibern, som man så länge och ivrigt sökt efter.
Med sulfitcellulosans inträde på marknaden blev också lump nöden definitivt avhjälpt,
och sulfitcellulosan har med åren alltmera vidgat sitt marknadsområde, så att i våra
dagar nästan allt vitt papper av bättre kvalitet framställes av sulfitcellulosa.
Pappersmaskinen.
Här nedan skola vi redogöra för pappersmaskinens olika delar, hur dessa äro
konstruerade samt det sätt, varpå de fungera och fylla sin uppgift inom pappersmaskinen.
Mq.n uppdelar denna maskin i olika huvuddelar eller partier, som de kallas. Så t. ex.
talar man om våtpartiet och torkpartiet. En annan indelning, som nog är den bästa,
är följande. Först komma delarna före den egentliga pappersmaskinen, vilka delar
utgöras av massakar, sandbord, silar och fördelning slåda. Därefter följa virapartiet,
presspartiet, torkpartiet, glätten och upprullningen. Virapartiet och presspartiet utgöra
tillsammans det ovan nämnda våtpartiet.
Massakar. Då massans bearbetning i holländaren är avslutad, tappas denna ned
i en behållare, som vanligen rymmer 3 å 4 holländare. Denna behållare, som kallas
massakar eller blandning sholländare, är försedd med omrörare. Förr, då avverkningen
på pappersmaskinen ännu var ganska liten, hade man rätt små massakar, två för
varje maskin, försedda med vertikala omrörare. Numera använder man omrörare med
horisontell axel, och på denna är fastsatt ett skophjul, som roterar med axeln.
Detta skophjul upplyfter massa ur massakaret, och från skoporna tömmes massan ut
i en utloppsränna, som alltså med skophjulets hjälp ständigt hålles fylld till ett visst
bräddavlopp. Från utloppsrännan får massan rinna ut genom en utströmningsöppning,
vilket är det vanligaste, eller ock uttages massan genom särskilda utmatningsanordningar.
Den mängd massa, som härvid utmatas, går till maskinen, och papperstjockleken blir
alltså avhängig av utmatningshastigheten. Denna måste därför inregleras på en hastighet
svarande mot den önskade papperstjockleken. Vidare måste utmatningsmängden, sedan
den är inställd, kunna hållas så konstant som möjligt, eljest blir det fluktuationer i
papperstjockleken.
Massakoncentrationen i dessa behållare hålles i allmänhet vid 3 %. En avsevärd
utspädning har alltså skett från holländarna, där 5 å 8 % massakoncentration är det
vanliga, och till massakaren. Denna utspädning sker med »bakvatten» från
pappersmaskinen för att därigenom återföra den fiber, som med bakvattnet eljest skulle gå
bort. Av den fibermängd, som tillföres pappersmaskinen från massakaret, är det i
vanliga fall endast 90 %, som lämnar maskinen såsom papper, ty 10 % gå förlorade med
det vatten, som dels avrinner på viran, dels pressas ut av pressarna. Detta vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
