Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Papperstillverkningen. Av Erik Öman - Maskingjort papper - Pappersmaskinen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
954
PAPPERSTILLVERKNINGEN.
De roterande silarna göras med slitsbredder från 0.2 mm till 1 å 2 mm. För tunt papper
använder man silar med finare slitsor än för tjockt papper. För tidningspapper har man
slitsor av 0.5 å 0.6 mm bredd. De roterande silarna hava vanligen en diameter av 600 å
1 000 mm samt en längd av 2 å 2.5 m. Stora roterande silar hava diametrar på 1 600 mm
och längder på 3 m, och sådana silar avverka 13 å 15 ton fiber pr 24 timmar. För
tid-ningspappersmaskinerna, särskilt de större av dessa, äro silarna ett svårt problem,
enär deras kapacitet svårligen kan drivas upp. En stor tidningspappersmaskin har en
avverkningsförmåga av omkring 100 ton papper pr 24 timmar, och för en dylik maskin
fordras det tydligen en hel del silar även av de största dimensionerna. Av denna
beräkning framgår, att silarna till de stora pappersmaskinerna kräva ett högst betydande
utrymme.
Jordankvarnar. För fiberns målning kan man använda sig av centrifugalholländare
eller jordankvarnar, som de även kallas; stundom kallas de helt enkelt kvarnar.
Dessa malningsapparater inplaceras ofta i samband med pappersmaskinen, nämligen så
att den massa, som tages ur massakaret till pappersmaskinen, får passera genom en
jordankvarn. Med denna kvarn justerar man då den sista målningen av massan, och eftersom
massan löper kontinuerligt genom kvarnen, sandbord, silar och pappersmaskinen, kan
man lätt inställa kvarnen, allt efter det man på det framkörda papperet ser, att
omjustering av massans malningsgrad är önskvärd.
Fig. 627. Skumlinjaler.
Utloppslådan. När fiberuppslamningen är befriad från föroreningar, skall den föras ut
på pappersmaskinens vira. För att papperets tjocklek skall bli jämn, måste detta
utströmmande av fibervattnet på våran göras så, att ett likformigt tillförande sker över hela
vira-bredden. Så länge
pappersmaskinernas bredder voro små och deras
hastigheter låga, erbjöd
detta inga svårigheter.
Från en låda, som
sträckte sig utefter
hela maskinbredden, fick
massan rinna över det
s. k. bröstlädret och ut på
viran, där vattnets nivå
utjämnades med några
linjaler, de s. k.
skumlinjalerna. Ett
bättre utförande av denna
konstruktion visas i fig. 627. Emellertid kunde dessa anordningar ej fylla kraven på
jämn fördelning, när man ökade maskinbredden och samtidigt höjde hastigheten. När
hastigheten hos maskinen kom upp till något över 100 m pr minut, visade sig det äldre
sättet för tillförande av massauppslamning till maskinen vara olämpligt. Vid denna
hastighet kommer viran att få draga vattnet med sig, och därvid uppstå vågrörelser
samt virvlingar, vilka giva upphov till ojämnheter i papperet. Till att börja med gjorde
man då viran lutande (Martin 1906) och gav den en ganska stor lutning (Eibel 1907),
vilket befordrade vattnets hastighet, så att viran ej behövde draga vattnet. Men denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
