Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXI. Papperstillverkningen. Av Erik Öman - Maskingjort papper - Tillsatsämnen vid papperstillverkning - Pappersprovning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MASKINGJORT PAPPER. PAPPERSPROVNING.
1025
något olika färgning på sina båda sidor. Detta missförhållande framträder särskilt vid
kraftig sugning i suglådor och på sugvals. Givetvis framträder denna oliksidighet hos
papperet kraftigare med stigande mängd fyllnadsämne i papperet. Samma, ja kanske
rent av större, olägenhet har man i sådana fall, där fyllnadsämnet icke färgas av
färgämnet. Genom sugningen blir då den ena sidan av papperet mera rikt på fyllnadsämne
än den andra, och den stora fyllnadsämneshalten gör, att papperet blir ljusare på denna
sida än på den andra, som håller mindre mängd fyllnadsämne.
Pappersprovning.
Pappersprovning avser att utröna papperets egenskaper, och anledningen, varför
man vill känna dessa, kan vara mycket olika. Vanligen göras provningarna för att
fastställa, att papperet uppfyller leveransvillkoren. Ofta ske dock proven endast för att
kontrollera driften. Stundom utföras proven för att lära känna, hur papperets olika
egenskaper och tillverkningsbetingelser inverka på papperets hållbarhet. Man prövar papperet
i mångahanda hänseenden, och på grund härav har man många olika metoder för
pappersprovning. Dessa metoder kunna lämpligen indelas i metoder, enligt vilka
hållfastheten bestämmes, metoder för andra fysikaliska egenskapers bestämmande, kemiska
analyser samt slutligen bestämning av det fiberslag, varav papperet består. I det
följande skola omnämnas de viktigaste av dessa pappersprovningsmetoder.
Fig. 681. Apparat för bestämning av papperets
avslitningshållfasthet.
Metoder för bestämning av hållfasthet. Dessa metoder, som stundom även kallas
styrkeprovningsmetoder, avse att giva mått på papperets hållfasthet för dragning, vikning
och rivning.
DragningshåUfasthet eller av slitning shållfasthet bestämmes på så sätt, att en remsa
av papperet — 15 mm bred — inspännes i en provapparat och spännes med stigande
kraft, till dess att remsan brister. Den
kraft, som erfordras härför, avläses i kg.
Man uträknar nu hur stor längd av den
15 mm breda pappersremsan det fordras
för att giva en vikt lika stor som
avslit-ningskraften, och denna remslängd kallas
för avslitningslängd, vilken angives i meter
eller i kilometer. I fig. 681 visas en
apparat för bestämning av papperets
avslit-ningshållfasthet. Den 15 mm breda
pappersremsan p inspännes vid c och d. Den
senare hänger i en kedja, som är fastsatt
vid övre delen av bågen r, utgörande den
kortare hävarmen av hävstången vqr,
vari v är en vikt. Pappersremsans nedre
inspänning c är fastsatt vid en skruv,
som kan höjas och sänkas med drevet k.
Med detta drev kan man alltså sänka c,
varigenom pappersremsan spännes, med
den påföljd att hävarmen r sänkes och
65—281013. Uppfinningarnas bok. VIII.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
