Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Lanthushållningen i forntid och gammal tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
folk hava idkat jordbruk och husdjursskötsel. I vissa höglänta, torra delar av dessa
landområden har väl alltjämt ett nomadiskt levnadssätt varit rådande, och även i de
regn-rikare områdena, där befolkningen var bofast, torde husdjursskötseln varit
lanthushållningens huvudsak. I Rigveda, vars uppkomst anses delvis gå tillbaka till 2000—3000
år f. Kr., omtalas sällan plog, dragoxar och sädesodling, och iranernas heliga skrifter,
Avesta, prisa väl främst den lycklig, som äger boskaps- och fårhjordar, men även
den som odlar säd och frukt, bevattnar den torra och avdikar den sanka jorden samt
gödslar åkern med kreaturens spillning. De ariska indiernas samhällsliv och
lanthushållning överensstämde i stort sett med motsvarande förhållanden hos deras germanska
stamfränder, under det att ännu vid Alexander den stores erövringståg (327 f. Kr.)
landets ursprungliga, dra vidiska invånare åtminstone delvis varken odlade jorden eller
höllo husdjur. I såväl Ostindien som Persiens och Mediens bergstrakter hade redan före
historisk tid utförts damm- och kanalbyggnader för jordens bevattning, och de grekiska
författarna Herodotos och Xenofon (i 5:e och 4:e årh. f. Kr.) skildra Medien och Persien
Fig. 1. Gammalbabylonisk såningsplog.
som väl odlade länder med rika skördar av säd och frukt samt konstrikt anlagda
trädgårdar, stora hjordar av får, nötboskap och hästar.
I Mesopotamien, flodlandet mellan och kring floderna Eufrat och Tigris, bedrev
redan i 5:e årtusendet f. Kr. ett folk kallat sumerer jordbruk och hade åsnor, får,
getter och nötboskap, men ej hästar, som husdjur. Under de sumeriska boplatsernas
äldsta, från bronsåldern härstammande kulturlager har fornforskningen emellertid
påträffat spår av ett stenåldersfolk, som odlade säd, vilken de skördade med skäror av
lergods. Under det sumeriska väldet hade kanaler och bevattningsledningar utförts,
vilka givit landet en enastående fruktbarhet. Den härav alstrade välmågan lockade
sedan det ena erövrande folket efter det andra, vilka underlade sig landet och var i sin
ordning upptogo och vidare utvecklade kulturen. En rik, på boplatser och minnesmärken
i kilskrift avfattad litteratur har lämnat noggranna underrättelser om samhällsliv och
lantbruk hos dessa efter varandra följande folk: elamiter, amoréer, assyrier och kaldéer.
Särskilt vittna de lagar, som konung Hammurabi i det 20:e årh. f. Kr. lät
uppteckna, om åkerbrukets och trädgårdsskötselns stora betydelse och rikedom samt den
högt utvecklade samhällsorganisationen. Jämte vete ov olika slag, spält, korn, ris,
hirs och oljeväxten sesam odlades färgväxter, lin och många nutidens vanliga
trädgårdsväxter.
Under persernas välde började i dessa sydvästra Asiens äldsta kulturländer ett
förfall, som alltjämt fortgått under de följande herradömen, som de varit underkastade.
De stora bevattningsanläggningarna fingo förfalla, och odlingen gick tillbaka, så att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
