Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Åkerjordens uppodling och grundförbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
matjorden må bli för mager, och fördjupar henne, i den mån hon förbättrats genom
bearbetning och gödsling.
Nyodling av kärr- och mossjord. Dylika marker, som vanligen betraktats som
frostförande onyttig mark (impediment), ha i vissa trakter, där de förekomma i stor
utsträckning, sedan urminnes tid använts till odling. Mossens ytlager avbrändes, varefter
skördar av rovor, råg, havre och bovete togos under några år, tills den näring, som
innehölls i den vid bränningen uppkomna askan, blivit utsugen. Därefter skaffades åter
askgödsling genom ny bränning, och på detta sätt upprepades bränning och odling,
tills jorden blev ofruktbar, »dödbränd», eller torven uppbränts ända nedtill grundvattnet.
Detta fördärvliga odlingssätt har på olika håll ersatts av brukningsmetoder, som äro
bättre ägnade att vidmakthålla jordens bördighet. I Holland blev det sålunda bruk att,
i den mån kanaler utsträckts in i mossområdet, upptaga den multnade torven till
bränntorv, varefter den omultnade yttorven blandades med bottensanden och med
kompostgödsel från staden samt ur hamnarna uppmuddrat slam. Denna s. k. Veenkultur, som
även spred sig till angränsande tyska mosstrakter, har alltjämt vidhållits, dock med den
ändring, att man allt mer övergått till den bekvämare gödslingen med enbart
konstgödsel. I Holland har för övrigt genom lag år 1895 mossodlingen ställts under statens
kontroll, så att tillstånd fordras för mossars uppodling; dennas utförande på ett för
odlingens fortvaro tryggande sätt står under offentlig tillsyn, och bränning av torven
är förbjuden.
I Tyskland, som under 1800-talets senare hälft var ett föregångsland på detta
område, har ledningen av mossodlingens utveckling i främsta rummet utövats av en år
1876 tillsatt Centralmoorkom/mission i Berlin med en försöksstation i Bremen, och senare
har en liknande statlig ledning av mossodlingen inrättats i Bayern och i Österrike. I de
skandinaviska länderna har motsvarande roll spelats av för ändamålet bildade, av staten
understödda föreningar. I Danmark har verksamheten letts av det år 1866 av E. Dalgas
för de vidsträckta hedarnas uppodling bildade Danske Hedeselskab, i Sverige av Svenska
mosskulturförèningen, stiftad år 1886 av C. v. Feilitzen, vilken utfört omfattande försök
vid föreningens centralstation i Jönköping och å en försöksgård Flahult samt å skilda
orter i landet. Sedan år 1920 har föreningen en försöksgård vid Gisselås som central
för sin verksamhet i Norrland. I Norge bildades år 1902 det Norske Myrsélskap med
försöksstationen Mæresmyren. Likaså verkar i Finland Finska mosskulturföreningen
(stiftad år 1896) med 3 försöksgårdar.
Genom de ’vetenskapliga undersökningar och de försöksodlingar, som sålunda
utförts i olika länder, samt den praktiska erfarenhet, som där vunnits, har en storartad
utveckling av kärr- och mossodlingen ägt rum. Numera förekommer vid denna odling
bränning vanligen blott för att avlägsna ris, rötter och annat värdelöst bråte, under
det att mossarnas huvudsakligen av svårmultnad vitmossa bildade ytlager vanligen
till-godogöres för beredning av torvströ och torvmull, vilka användas som absorberande
inblandning i gödsel m. fl. ändamål, i den mån avsättning för dessa finnes. Torv- och
mullj ordens fattigdom på mineraliska växtnäringsämnen avhjälpes huvudsakligen
genom tillförsel av konstgödsel, men såväl för detta ändamål som för att öka jordens
fasthet, kapillära vattenledning och värmeledningsförmåga brukar man påföra och inblanda
grus, sand eller lera, om än till följd av de starkt ökade arbetskostnaderna numera mindre
än tidigare.
Dylik jordförbättring har på olika håll utbildats till egendomliga metoder. En
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
