Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Åkerjordens uppodling och grundförbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKER OCH ÄNG. ÅKERJORDENS UPPODLING OCH GRUNDFÖRBÄTTRING. 17
sådan är den ännu under senaste tid i Österbotten och Viborgs län använda
Tyrnävä-eller Reiniusska odlingsmetoden, enligt vilken mossytan endast avjämnas och täckes
med jord från de upptagna dikena, varefter havre och gräsfrö sås och myllas genom ett
tunt lager av kreatursgödsel. Sedan torven multnat under det påförda jordtäcket och
gräsmattan, upplöjes jorden och användes sedan till åker- eller vallodling. I Tyskland
kom under senare delen av 1800-talet en av Th. H. von Rimpau på Cunrau uppfunnen
odlingsmetod, dammkultur (av Damm = smal teg) i bruk. Enligt denna täckes den i
tegar avdikade mossen med ett 10—12 cm tjockt lager av ur dikena upptagen sand,
vilket vid bearbetningen så vitt möjligt hålles fritt från inblandning a v den underliggande
torvjorden, emedan erfarenheten visat, att dylik inblandning ökar frostfaran. Denna
odlingsmetod har till följd av den stora arbetsåtgången vid sandtäckningen och
svårigheten att hålla sandlagret fritt från inblandning av torv, förlorat det stora anseende,
den först vann.
Den av växtlämningar bildade jorden har visserligen en betydlig halt av kväve
men bundet i organiska ämnen, vilka blott långsamt sönderdelas. För att skaffa grödorna
tillgång på kvävenäring utan tillförsel av kreatursgödsel eller andra kväverika
gödselmedel, brukas numera att medelst jordympning (sid. 34) tillföra jorden
baljväxtbak-terier, med vilkas tillhjälp klöver och andra baljväxter upptaga kväve ur luften.
Grundförbättring-, Växterna upptaga sin näring ur jorden endast i vattenlösning
och andas även med rötterna. Därför böra väl de odlade växternas rötter omgivas av
fuktig jord, men denna bör ej vara så vattenfylld, att luften utestänges, i synnerhet som
åtskilliga av jordens beståndsdelar vid frånvaro av luftens fria syre reduceras till
syrefattiga, giftiga ämnen. Flertalet odlade växter nedsända ej sina rötter djupare än till
grundvattenytan, och reglering av jordens vattenhalt är därför ofta förutsättning för
dess tillfredsställande bördighet.
V attenavledning eller avlägsnande av för jordens odling hinderligt vatten
är en vanlig förberedelse för odlingen och sker genom sänkning eller urtappning av sjöar,
torrläggning av sankmarker, invallning mot havet, sjöar eller vattendrag, dessas
reglering samt upptagande av öppna diken, som avleda yt- och källvatten.
Torrläggning av sankmarker och invallningar för vinnande av odlingsbar mark,
ha, som ovan nämnts, utförts redan i förhistorisk tid. Arbeten av detta slag
påbörjades i norra Italien av etruskerna och under det gamla romerska rikets tid samt ha
fortsatts in i nutiden. Odlingsmark vanns därvid ej blott genom avdikning och
invallning utan även genom nedsvämning av jord från högre liggande mark för att höja nedanför
belägen sank mark, vilket betecknats som kolmation. Sedan medeltiden ha dessa
anläggningar fullföljts i låglandet kring floden Pos nedre lopp, så att över 500 kvkm äro
torrlagda. Vattnet samlas genom kanaler, som nätformigt genomdraga landet, och pumpas
upp i murade behållare, ur vilka det ledes ut i floden, som i långa sträckor flyter i en över
slätten upphöjd bädd. Kanalerna tjäna även som samfärdsleder och underhålla fältens
bevattning. I de toskanska maremmerna, sumpiga trakter vid havskusten, fingo däremot
de gamla torrläggningsanläggningarna förfalla under medeltiden, så att dessa under
romarväldet tätt bebyggda trakter åter blevo osunda sumpmarker, men i senare hälften av
1700-talet började åter torrläggningsarbeten och kolonisation av dessa trakter, utan att
dock ännu deras forna odling och fruktbarhet åter uppnåtts.
Storartade torrläggningsföretag i sumptrakter utfördes också under medeltiden och
den nyare tidens början i England och framför allt i Holland, där stora områden även
2—270536. Uppfinningarnas bok. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
