Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åker och äng - Åkerjordens uppodling och grundförbättring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKER OCH ÄNG. ÅKERJORDENS UPPODLING OCH GRUNDFÖRBÄTTRING. 19
anordningen med ett sammanhängande system av under tegfårorna löpande, parallella
sugdiken, i vilka en ledning för vattnet bildades av valvformiga tegelstenar lagda på en
flat sula. Snart följde konstruktionen av en maskin för tillverkning av cylindriska tegelrör,
varigenom vanns, att dikenas bottenbredd kunde inskränkas till rörens yttre diameter.
Dikningsdjupet ökades nu från det förr vanliga 2—2x/2 till 3—4 fot och i samband
därmed även avståndet mellan dikena, olika efter jordarten, varigenom torrläggningen blev
fullständigare men kostnaden lägre. Vid denna tid uppfanns även i England en
dik-ningsmetod, mullvadsdik-ning, vid vilken
rörfor-miga kanaler
åstadkommos i jorden medelst en
»mullvadsplog», bestående
av en på markytan
glidande sula, från vilken
utgick en lodrät
järnskiva, nedtill avslutad med
en spetskulformig kropp.
Denna dikningsmetod,
som kunde användas
endast på fullt stenfri,
sammanhållande jord och
dessutom var föga
varaktig, har prövats även
på gotländska
myrodlingar under namn av
tubu-latordikning men icke fått
någon avsevärd
användning.
Täckdikning eller
dränering har den
fördelen framför öppen
dikning, att den kan ske
utan förlust av bärande
mark och att de täckta
dikena ej som de öppna
sönderstycka jorden till
hinder för bearbetningen och ej kräva ofta återkommande upprensning utan, om de
äro väl lagda, kunna ha snart sagt obegränsad varaktighet. De ogrässpridande
dikesrenarna inskränkas också till de öppna dikena, vilka oftast behövas för att upptaga
det från angränsande mark tillrinnande vattnet och bereda avlopp för fältets samlade
vattenmassa.
I regel kombineras öppen och täckt avdikning. Öppna äro sålunda lagg- eller
back-diken, som upptagas i fältens gränser mot omgivande högre mark, och avledning sdiken,
som mottaga backdikenas vatten och ytvatten från av dem omgivna åkerstycken, samt
avloppsdiken, som bortföra den från fältet samlade vattenmassan. Täckdikena tjäna
däremot till sänkning av grundvattnet inom de öppet kringdikade åkerstyckena och bilda
system av j ämnlöpande sugdiken samt av fångdiken, som mottaga vattnet från de förra och
Fig. 10. Dikningsplan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
