Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Spånadsväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SPÅNADSVÄXTER.
95
frö. Fullgod fröskörd erhålles först vid full mognad, men då blir stråets halt av skävor
(vedämne) stor och tågan grov. För att ej någon del av strået må förloras som stubb,
sker skörden genom uppryckning (»ruskning») för hand, varvid plantorna böra läggas
fullt jämnt i kärvor (limnar, hällor) för att underlätta torkningen och beredningen.
Denna, som består i repning av frökapslarna, samt rötning, torkning, blekning,
bråk-ning, skäktning och häckling, kräver mycket arbete, varför den allt mer överlämnats
till särskilda beredningsanstalter eller yrkesutövare av denna hantering.
Lin är också en av de viktigaste oljeväxterna och odlas för fröskörd särskilt för
oljepressning i Argentina och Ostindien. Springlin lämnar stor fröskörd men dålig
tåga, vilken därför i regel ej tillvaratages. I Ryssland och Nordamerika odlas också
mycket lin blott till fröskörd. Återstoden efter oljeberedningen, nämligen linolj ekakor
efter oljepressning och linfrömjöl efter oljans extraktion ur de malda fröna, är genom
sin höga halt av protein och av växtslem ett värdefullt kraftfoder, som liksom oberett
linfrö har synnerligen gynnsam inverkan på matsmältningsorganen. Linfrö och
linfrömjöl brukas därför särskilt som foder åt ungdjur och i medicin.
Hampa, Cannabis sativa, förekommer vild i Asien från norra Sibirien till
trakterna söder om Kaspiska havet och har sedan förhistorisk tid odlats av folken inom
detta område, liksom av skyterna i östra Europa, av dessa senare dock blott för skörd
av frö, vilket innehåller ett narkotiskt ämne. Redan före Kristi födelse hade dess odling
spritt sig till västra Europa och fick stor utbredning i Italiens och Södra Galliens
slättbygder. Till norra Europa anses hampodlingen ha nått senare och kommit från
Ryssland, men har där liksom i västra Europa alltid varit inskränkt till enstaka
områden. I Sverige omtalas hampodling från medeltiden men har numera upphört.
I nutiden odlas i Europa den mesta hampan i Italien, Ryssland och Donauländerna,
av vilka Italien lämnar den finaste varan. (Bologna-hampa), Ryssland den grövsta.
I övrigt odlas mycket hampa i Förenta staterna, Kina och Ostindien.
Hampan har hon- och hanblommor på skilda stånd, och då denna växt liksom
linet lämnar finare tåga vid tidig skörd, brukas att upprycka hanstånden genast efter
blomningen men låta honstånden stå kvar, tills fröet mognat.
Hampan fordrar ett milt klimat, ungefär som vinrankan, och går i nordligare
trakter till företrädesvis på välskött, mullrik jord i varmt läge.
Hampa giver större skörd av tåga och frö än lin, om än tågan är billigare. Hon tål
stark gödsling, särskilt som stjälkens grovlek giver säkerhet mot liggsäd, samt beskuggar
marken så väl, att hon förkväver ogräset. En olägenhet är, att fröna äro mycket
begärliga för fåglar, mot vilka den växande grödan skyddas genom fågelskrämmor
(»hamp-spöken») och den skördade genom att skylarna täckas med halm.
Även hamp- liksom linodlingen har minskats till följd av bomullens billigare pris
samt besväret med tågans beredning. Denna används huvudsakligen i finare
kvaliteter (särdeles Bologna-hampan) till vävnad, de grövre, i synnerhet de sent skördade
honstånden, till repvaror.
Hampfrö används till oljepressning, vars avfall, hampf rökakor, brukas till
kraftfoder, samt till fågelföda.
Nässelväxter. Liksom hampa ha åtskilliga andra till nässelfamiljen, Urticaceæ,
hörande växtarter sega basttågor. Den vanliga stora brännässlan, Urtica dioica, har
därför skördats vildväxande, och kanske även odlad, för beredning av spånadsämne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
