Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Kryddväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
odling i Tyskland var förr mer omfattande än i nutiden. Frukterna användas direkt
som krydda samt för framställning av anisolja och likör (anisett).
Senap är ett gemensamt namn för flera korsblommiga örter, vilkas frön innehålla
en skarpt smakande olja, vilket föranlett deras användning till krydda. Senap omtalas
som odlad redan av de gamla romerska författarna och under medeltiden, utan att med
visshet kan avgöras, vilken art därmed avsågs.
Svart senap, Sinapis nigra, vilken anses härstamma från sydöstra
Medelhavsländerna, odlas i de flesta europeiska länder och Nordamerika, dock i allmänhet blott
i liten omfattning. Fröen innehålla en glukosid, sinigrin, och ett enzym, myrosin, vilket
senare sönderdelar det förra i socker, kaliumsulfat, och senapsolja (isorodanallyl), vilken
giver kryddsenapen dess smak, och användes
i medicin under namn av æteroleum sinapis.
Liknande till smak och användning är
sareptasenap, S. juncea, som anses
härstamma från Sydasien och angränsande delar av
Afrika och i nutiden odlas i dessa
ursprungsland samt i Sydryssland, där Sarepta är
huvudorten för denna odling.
Vit senap, S. alba, är inhemsk i södra
Europa och odlas i Tyskland, Holland,
England m. fl. länder dels till krydda och
olje-beredning, dels till grönfoder (sid. 78). Dess
frön innehålla glykosiden sinalbin, vilken av
myrosin sönderdelas i socker och sinalbinsyra.
Denna har mildare lukt och smak än senapsolja.
Peppar betecknar ett antal skarpa
kryddor, som erhållas av frukter av åtskilliga
olika växtarter. Av dessa lämnar Piper
nigrum den krydda, vilken i den gamla tiden
utgjorde en av Ostindiens viktigaste utförsel varor och fortfarande intager främsta
rummet inom handeln med kryddor. Denna art, som är inhemsk i de varma och fuktiga
skogarna i Ostindien och numera odlas i en stor del av Sydasien, framför allt på
Sumatra, är en i träden slingrande buske, vilken förökas genom sticklingar. Dess vid
mognaden gulröda i långa hängen sittande bärlika frukter utgöra materialet till svart- och
vitpeppar. Den förra erhålles genom att de vid börjande mognad avplockade frukterna
torkas utbredda i solskenet eller upplagda på torkställningar över en svag eld, varvid de
antaga nästan svart färg. Genom att frukterna fullt mogna läggas i vatten i 3 dygn
samt därefter skalas och torkas mildras pepparens skärpa och en vit för den europeiska
marknaden avsedd vara, vitpeppar, erhålles. En närstående art, Piper trioicum, lämnar
en svartpepparen liknande, skarp krydda, som förbrukas i produktionslandet men
ej utföres till västerlandet.
Av andra närstående växtarter beredas olika slag av peppar, vilka mindre användas
i Europa, såsom långpeppar av Piper ojficinarum och P. Roxburghii och den även i
medicin använda cubebapepparn av Gubeba officinalis, alla tre odlade på Sydasiens öar, den
senare även i Västindien, samt japansk peppar av Xanthoxylon piperita. — Spansk eller
Fig. [ 108. Svartpeppar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
