Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Medicinal- och njutningsväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Fig. 114. Tebuske.
12 års ålder eller senare försämras buskarnas avkastning, varför de ersättas med nya.
I Kina brukas att under en månad före skörden skugga buskarna med mattor för att
erhålla blad av finaste kvalitet.
De skördade bladen behandlas på olika sätt för framställande av de två
huvudsorterna: grönt och svart te.
Till det förra underkastas bladen, av vilka blott de tre yngsta på sidoskotten
avplockas till de finaste kvaliteterna, omedelbart efter skörden en minuts ångbad över
kokande vatten, varmed avses att bibehålla bladens gröna färg. Sedan de därefter eller
ock utan föregående ångning fått torka utbredda på mattor, underkastas de en röstning
i öppna rostpannor över en koleld under
oavlåtlig omröring. Därefter läggas de till
avkylning, och denna omväxlande upphettning och
avkylning upprepas 2—3 gånger. För att giva
teet den önskvärda gröna färgen tillsättes
stundom indigo eller berlinerblått. Efter
noggrann sortering packas det finaste teet i
porslinsburkar, det övriga i trälådor.
Vid beredning av svart te läggas bladen
först att lufttorka under en dag och rullas och
knådas därpå samt hopläggas i högar att jäsa
under 1—-3 dygn. Härvid ändras den gröna
färgen till svart och bortgå en del bittra ämnen,
till följd varav det svarta teet verkar mindre
retande på nervsystemet än det gröna. Efter
jäsningen upphettas bladen, rullas och knådas,
lufttorkas, sorteras och packas.
I handeln förekommer ett flertal tesorter.
Av grönt te, vilket sällan förekommer i handeln
i Europa, skiljer man mellan pärlte, bestående
av de späda bladen sammanrullade till små
korn, imperiaL, kejsar- eller blomte, som
be-redes av större och grövre blad, samt
Young-Hay son-te av fina, smala blad, som ej äro
hoprullade utan blott krusade i kanten.
Av svarta tesorter från Kina är Peko mest känt och omtyckt. Peko betyder vitt
hår och syftar på de vita hår, som sitta på spetsarna av de späda, svartbruna bladen.
Vidare märkes det i England mest omtyckta kongoteet, Souchong med stora brunaktiga
blad, det vanliga karavanteet, som fördes landvägen över Sibirien till Europa, Pou-chong
med breda, långa, starkt vridna blad, m. fl.
Det mesta ostindiska och allt te från Ceylon och Java är svart.
Tegelte beredes av brutna blad och avfall, som males, ångas och pressas i tegelform.
Det sprids över karavanvägar i Mongoliet och Sibirien och förbrukas mest av den lägre
befolkningen i norra Asien.
Paraguay-te eller m a t é erhålles av små vuxna, trädartade Ilex-arter, »erva»,
som växa i s.ö. Brasiliens och Paraguays skogar, genom att grenarna med påsittande blad
eller blott de senare torkas vid eld och därefter krossas till ett pulver Detta användes
liksom te till beredning av en upplivande dryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
