Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Medicinal- och njutningsväxter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MEDICINAL- och njutningsväxter.
111
Kaffe är frön av några busk- eller trädformiga arter av släktet Coffea, tillhörande
familjen Rubiaceæ. Dessa växter innehålla i såväl bladen som frukterna alkaloiden
coffein (i bönorna 1—1.75 %), vilken giver den av fröna beredda drycken dennas
upplivande verkan.
Kaffedrycken skall sedan urminnes tid ha brukats i Abessinien, i vars bergstrakter
den art, C. arabica, som till för 50 år sedan lämnat allt i handeln förekommande kaffe,
är inhemsk. Härifrån spred sig kaffebruket till Arabien i det 15:e århundradet och i det
17:e över orienten till Europa, där kaffehusen snart blevo allmänna och förbrukningen
av kaffe tog sådan omfattning, att i många länder, bland dem Sverige, utfärdades förbud
mot införsel av kaffe och inskränkningar i friheten att begagna detsamma.
Kaffe har emellertid blivit en allmän folkdryck, särskilt i de- nordiska länderna.
Dess odling infördes från Arabien i det 17:e århundradet till Java och Ceylon, och dessa
länder hava intill mitten av 1800-talet lämnat den största delen av det kaffe, som kom
i handeln. Från denna tid har kaffeodlingen och exporten starkt ökats i de tropiska
delarna av Amerika, särskilt Brasilien, dit
odlingen infördes i senare delen av 18:e
århundradet. Sistnämnda land lämnar för närvarande
omkring 15 miljoner säckar (å 60 kg) eller 2/3
av hela världsskörden.
Jämte den nämnda arten, C. arabica, har
sedan 1870 liberiskt kaffe, C. liberica, börjat
odlas på Ceylon och Java, och i början av
innevarande århundrade den mer givande C.
robusta, som är inhemsk i Centralafrika, i
Nederländska Indien. Dessa båda arter hava till
största delen undanträngt det arabiska kaffet i
kaffeplantagerna på Java.
Kaffebusken fordrar skugga och odlas
därför gärna i skuggiga sluttningar, och eljest
skaffas skugga genom plantering av skuggträd eller genom odling i blandning med
bananer, majs eller ricinus. Då, såsom allmänt sker, där större omsorg ägnas odlingen,
plantor uppdragas av frö i sängar, läggas dessa ofta under skyddstak. Odlingen fordrar
rik nederbörd, och där denna ej uppgår till 1 000 mm, förekommer strilbevattning.
Från plantsängarna utväljas de kraftigaste plantorna och utplanteras som tvååriga
antingen direkt eller efter omskolning. Som kaffeplantan korsbefruktas och variationen
är stor i avseende på avkastning, motståndskraft mot parasiter och kaffets kvalitet, har
förädling vunnit insteg genom urval och renodling men även förökning genom
ymp-ning. Särskilt brukas att ympa den ömtåliga G. arabica på den kraftigare och mot
angrepp på rötterna av nematoder motståndskraftigare G. liberica. Plantorna beskäras
vanligen i toppen, när de nått önskad höjd. Stor omsorg ägnas åt jordens luckring,
renhållning från ogräs samt riklig gödsling, huvudsakligen med människo- och
stall-spillning, och där så sker, kunna buskarna, som börja skördas som 4-åriga, bibehållas vid
full bördighet i flera årtionden.
Bästa kaffe erhålles, då de körsbärsliknande frukterna skördas fullmogna. Som
mognaden inträder småningom, sker därför skörden helst upprepade gånger med korta
mellantider. Då skörden för arbetsbesparings skull sker på en gång, frånsorteras de ännu
omogna frukterna liksom de som fallit på marken och lämna kaffe av lägre kvalitet.
Fig. 115. Gren av kaffebuske med frukt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
