Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Åkerväxter - Medicinal- och njutningsväxter - Trädgårdsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRÄDGÅRDSODLING.
115
Kina år 1891 och fick sedan stor omfattning, men förbjöds åter 1906. varefter den hastigt
avtagit.
Opievallmo, Papaver somniferum, som växer vild i Grekland och på Cypern, odlas
i största omfattning i Ostindien och har i Europa odlats blott i mindre skala,
huvudsakligen för pressning av olja av fröna och dessas användning som brödkrydda. Fröna
innehålla omkring 50 proc. olja. I Sverige försöktes odlingen i början av 1800-talet.
Opium vinnes genom att skåror ristas i fröhusen, varur sedan en mjölksaft
fram-rinner, vilken torkad bildar råopium. Ur detta beredes sedan rökverket genom tillsats
av äggula, sprit m. m., så att det hela bildar en brun sirapslik massa. Ur råopium
beredas även de rena alkaloiderna morfin, kodein m. fl. för medicinskt bruk som dövande
medel.
TRÄDGÅRDSODLING.
Det ligger i sakens natur, att den begynnande odlingen i första rummet ägnades åt
sådana växter, som bäst kunde fylla människans behov av föda, d. v. s. sädesslagen,
vilkas frukt i koncentrerad form innehåller en fullständig och lätt bevarad näring för
människorna och vilka dessutom äro jämförelsevis lättodlade. I fornfynden i alla
länder utgöra därför också sädeskärnor de äldsta lämningarna av växtodling.
Emellertid började människorna redan tidigt att odla även växter, som om än ej
så näringsrika som sädesslagens frukter utgjorde en mera välsmakande och omväxlande
föda, såväl blad- som kryddväxter, och vid sina bostäder uppdrogo de trädslag med
ätbara frukter, liksom de även började odla blomväxter till prydnad.
Odling av såväl fruktträd som köksväxter förekom redan i förhistorisk tid hos
flertalet folk. 1 den babyloniske konungen Hammurabis lagbok från det 21 :sta
århundradet f. Kr. uttryckes jordegendom med orden åker, trädgård och hus, vilket visar, att
trädgården ansågs som givetvis tillhörande varje egendom, och fastställas
bestämmelser rörande trädgårdsarrende. Storartade i terrasser anlagda trädgårdar, »Semiramis,
hängande trädgårdar», omtalades som ett av världens underverk. Dadelpalmer odlades
vid varje gård och konung Merodak Baladan, omkring 700 år f. Kr., omtalas ha odlat
ett 70-tal växter, bland dem åtskilliga av nutidens köks- och kryddväxter. Så var ock
förhållandet i Egypten, där redan i det gamla rikets tid (före 2 500 år f. Kr.), de
förmögnas hus omgåvos av prydnads- och fruktträds- samt trädgårdsland. I Grekland
var fruktodlingen mycket omfattande redan under den homeriska tiden, men även
åtskilliga köksväxtarter odlades. Längst nådde dock trädgårdsodlingen i den gamla tiden
i Italien. Från rikets olika provinser fördes allt det yppersta dessa hade att bjuda på av
trädgårdsväxter liksom, särdeles från Mindre Asien, män som voro skickliga i
anlägg-ningskonst samt växternas odling och förädling. Den tilltagande förfiningen medförde
konstrika anläggningar av parker och trädgårdar, en sportmässigt driven förädling för
frambringande av bastarder och monstruösa blommor, drivning av växter i bänkar
under fönster av glimmer o. s. v. Italien omtalas som en sammanhängande trädgård.
Med folkvandringarna och romerska rikets upplösning följde en stark tillbakagång
i trädgårdsodlingen liksom i kulturen i övrigt. Under medeltiden fann den dock
hägn och hängivna idkare i klosterfolket samt enskilda furstar, särskilt Karl den store,
som införde en omfattande trädgårdsodling på alla sina gårdar.
Trädgårdsanläggningar och odling av såväl gagn- som prydnadsväxter blevo först i Italien under re-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
