Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Trädgårdsodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
V
nässanstiden och därefter även i andra europeiska länder en viktig del av furstars,
aristokratiens och rika mäns slottsanläggningar. Under nutiden har trädgårdsodlingen
blivit allt mer allmän och trängt allt längre ned bland lantbefolkningen, och även
städernas mindre bemedlade invånare ha i koloniträdgårdar i samhällenas utkanter i stor
omfattning börjat att söka förströelse och bidrag till sitt hushåll. Trädgårdsodling har
tillika i stor utsträckning blivit en självständig, från det egentliga lantbruket skild
hantering. Denna utveckling började först kring de stora städerna, som erbjuda god
avsättning för odlingens produkter, och har numera tack vare förbättrade
kommunikationer samt organisation av försäljningen nått allt vidare ut på landet. Tillika har
odlingen specialiserats, så att den enskilde odlaren ägnar sig åt en eller några få
växtsorter, vilket befordrar yrkesskickligheten. Förädlings verksamheten har frambragt en
stor mängd nya, förbättrade sorter och praktiken även i övrigt allt mer tillgodogjort
sig resultaten av vetenskapligt arbete.
Köksväxtodliirg. En stor del av de ännu vanliga köksväxtsorterna odlades redan
flera tusen år före Kristi födelse i Egypten och Babylonien, såsom röd-, vit- och
purjolök, rova, rättika, spenat, isop, gurkor, meloner, vattenmeloner, cikoria, dill, mynta,
koriander m. fl., och i de romerska trädgårdarna hade ytterligare flera arter tillkommit
såsom ärter, schalottenlök, morot, palsternacka, röd- och vitbeta, slät- och krusbladig
sallad, endi via, selleri, persilja, kål, sparris, mejram, fänkål, kyndel, libsticka m. fl. Av
flera av dessa omtalas redan flera sorter, särskilt av kål, såsom slät- och krusbladig
bladkål, vit och röd huvudkål och antagligen även ett par sorters blomkål. Under
medeltiden torde antalet odlade arter föga ha ökats, men i början av den nyare tiden
tillkom med upptäckten av Amerika ett antal där hemmahörande viktiga arter,
nämligen jämte potatis och tobak, vilka redan omtalats som åkerväxter, jordärtskockor,
trädgårdsbönor, tomater och trädgårdssmultron. Införseln av en del tropiska arter
från de nyupptäckta länderna hade till följd, att odling under glas kom i bruk,
men drivning i bänkar, vilken såsom redan nämnts förekommit redan hos gamla tidens
romare, skall hava återupptagits först i senare delen av 18:e århundradet av en
trädgårdsodlare i Paris vid namn Fournier. Vid samma tid skall blekning av
köks-växter hava fått stor användning i trakten av Paris, där köksväxtodlingen fick en
ofantligt stark utveckling, och där den stora fröodlare- och fröhandelsfirman
Vilmorin-An-drieux då grundades, vilken sedan fått den största betydelse dels som furnissör av
träd-gårdsfrö åt Frankrike och dess kolonier, dels som framgångsrik växtförädlare, vilken
frambragt en stor mängd olika sorter av trädgårds- och även av en del åkerbruksväxter.
Den främste medtävlaren till Frankrike på köksväxtodlingens och -förädlingens
område under senaste hundra år har Tyskland varit, där denna näringsgren nått såväl en stor
omfattning som en hög ståndpunkt och stötts av vetenskaplig forskning. Här har
specialiseringen drivits långt även i det avseendet, att olika orter ha odling av särskilda
växtslag som specialitet, såsom’ i Braunschweig sparris, vid Lübbenau gurkor och pepparrot,
vid Magdeburg och Schweinfurt vitkål, vid Zerbst och Erfurt blomkål samt kring
sistnämnda stad odling av köksväxtfrö.
Även i England, Holland och Danmark intager köksväxtodlingen en mycket hög
ståndpunkt.
I Sverige, Norge och Finland var köksväxtodlingen i gammal tid mycket ringa,
inskränkt till kål, rovor och kvann (Angelica, i Norge) och har alltjämt varit mindre spridd
och utvecklad än i sydligare länder, vilket i större delen av dessa länder är en följd av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
