Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Trädgårdsodling - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRUKTODLING.
121
fikon, oliver, granatäpplen och vin som allmänt odlade i dessa länder. För att befordra
fruktsättningen hos dadelpalmen upphängdes hanblomklasar i träden intill
honblommorna, och likaså användes kaprijikation, d. v. s. upphängning i de odlade träden av
blommande grenar av vildfikon, i vilkas blommor den stekel lever, som åstadkommer
överföringen av frömjölet hos denna art. Framför allt var Persien berömt för sin
fruktodling. Valnöt-, äpple- och pistacieträdet och dadelpalmen voro inhemska i landet
och odlades allmänt liksom persiketrädet, som införts från Kina. Persiens store konung
Cyrus befordrade fruktodlingen bl. a. genom plantering efter de härvägar, som anlades
till huvudstaden från rikets avlägsnare delar. Även i den yttersta östern, särskilt i
Kina, är fruktodlingen urgammal och bedrives där med stor konstfärdighet och framgång.
I Grekland var fruktodlingen redan på den homeriska tiden mycket rikhaltig,
omfattande vin, äpplen, päron, fikon, körsbär, plommon, granatäpplen, oliver och svarta
mullbär. Senare omtalas även odling av kastanjer, valnötter, kvitten, mandel (berömd
odling på Cypern) samt på Delos dadelpalmen. Liksom köksväxtodlingen nådde
fruktodlingen sin högsta utveckling hos romarna, vilka från sina erövrade besittningar
införde alla kända fruktträd, vilkas odling klimatet medgav.
Vid de romerska villorna fanns alltid en särskild fruktträdgård, vari förökning och
vård av träden skedde med den största omsorg och konstfärdighet. Vidskepelse intog
dock en stor plats i den tidens fruktodling, av vilken förunderliga resultat omtalas.
För gödslingen användes olika slags gödsel för olika växter. Förädling av fruktträd,
vilken konst hämtats från Mindre Asien, där den sedan gammalt var i bruk, skedde
genom de ännu brukliga metoderna klyv-, skarv- och barkympning samt okulering och
avsugning, och berättades med framgång utföras snart sagt utan hänsyn till släktskap
mellan grundstam och ymp, t. ex. äpple på poppel och persikor på vide, varvid kärnlösa
frukter skola hava erhållits. Antalet sorter av de odlade växterna ökades starkt.
Sålunda beskriver Cato (i 2:a årh. f. Kr.) 6 päron- och 2 äppelsorter, Columella (i l:a
årh. e. Kr.), 20 päron- och 7 äppelsorter samt Plinius (i samma årh.), 36 päron-, 25
äppel-, 8 körsbärs- och talrika vinsorter.
Förfallet under medeltiden sträckte sig även till fruktodlingen, vilken liksom
trädgårdsodlingen i övrigt omhuldades av klosterfolket, enstaka furstar, särskilt Karl den
store, och småningom allt mer allmänt vann insteg vid furstars, adels och rikemäns
slottsbyggnader. Början härtill skedde i samband med renässansen under senare delen
av medeltiden i mellersta och norra Italiens stadssamhällen, och härifrån spred sig den
förnäma trädgårdsskötseln vidare i Europa.
Under den nyare tiden blev Frankrike föregångslandet i fruktodling liksom i
träd-gårdsanläggningskonst och särskilt äras de la Quintiny som den moderna fruktodlingens
grundläggare. Fruktodlingen fick här allmän spridning och stor ekonomisk betydelse,
äppel- och päronodling i de norra landsdelarna för beredning av äppel- och päronvin
(cidre och poiré), valnöt och kastanje i de mellersta, oliver i de sydligaste landsdelarna,
samt körsbär och plommon i hela landet och framför allt vin inom samma område där
denna odling i nutiden förhärskar. Antalet fruktträdssorter ökades starkt.
Fruktträdsodlingens teknik utvecklades också. Således infördes ympning på olika
slag av grundstammar på vildapel för större träd, på paradis- och doucinäpple för
dvärgträd. Odling på spaljé förordades för att erhålla större och ädlare frukter. Beskärning
och pincering blev vanlig för att giva kronan önskvärd form och hos äldre träd framkalla
ny, kraftig tillväxt. Förstöring av insektlarver, échenillage, ålades varje odlare år 1732
och skulle enligt ett nytt påbud 1796 utföras på en viss av myndigheterna bestämd dag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
