Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Trädgårdsodling - Fruktodling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
1 o n e n, Citrullus vulgaris, odlades redan av flera av de gamla kulturfolken, och i
nutiden över hela världen. Gurkor odlas i stor utsträckning särskilt i Ryssland, mellersta
och södra Tyskland samt i England, meloner och vattenmeloner i alla varma länder.
I Amerika odlades vid tiden för denna världsdels upptäckt ett flertal arter av pumpa.
Sparris, Asparagus officinalis, är en till liljeväxternas familj, Liliaceæ, hörande
ört, som växer vild vid Europas och Västasiens havskuster. Redan de gamla romarna
hade förädlat sparrisplantan, så att den utbildade tjocka saftiga rotskott, vilka hörde
till deras förnämsta läckerheter. Till mellersta och norra Europa torde odlingen ha
spritts först i den nyare tiden. I slutet av 18:e århundradet odlades i Frankrike såväl
vit som grön sparris. Denna odling är i nutiden högt uppdriven särskilt i Frankrike,
Belgien, Nederländerna, England och Tyskland samt bedrives i sistnämnda rike i stor
skala i synnerhet i Braunschweig, där konservering av sparris är en viktig inkomstkälla.
Kronärtskocka, Cynara Scolymus, och kardoner, C. cardunculus, äro två
storvuxna örter av korgväxternas familj, Compositæ, vilka anses härstamma från
Medelhavsländerna och antagligen odlades redan av de gamla romarna. Den förra arten,
varav blomkorgens köttiga holkfjäll och bottnar ätas kokade, odlas i alla länder och
är som konserv en stor exportartikel från Frankrike. Av kardoner, som föga odlas i
Sverige, ätas de blekta bladstjälkarna.
Rabarber, Rheum, är ett till syrefamiljen, Polygoneæ, hörande släkte av stora örter,
hemmahörande i trakterna kring Kaspiska havet. De gamla grekerna och romarna
odlade rabarber för rotens skull, som hade medicinsk användning, och fortfarande
beredes en drog, rabarberrot, av ett par arter, Rh. palmatum och officinale. I nyare
tid ha andra arter av samma släkte, Rh. raponticum och i senaste tid Rh. undulatum
(Vic-toria-r.), kommit i allmän odling ända upp i de nordligaste trakterna som köksväxt,
huvudsakligen för användning av de saftiga och syrliga bladstjälkarna, som kokas till gröt
eller marmelad. Även brukas bladen som spenat, men deras stora halt av oxalsyra
kan verka giftigt, om den ej avlägsnas genom kokning och vattnets avhällning före
användningen.
Som kryddartade grönsaksväxter odlas allmänt åtskilliga örter såsom persilja,
Petrosélinum sativum, dill, Anethum grav/olens, båda tillhörande de flockblomstrigas
familj, Umbellatæ, samt me j r a m, Origanum majorana, pepparrot (sid. 102) m. fl.
Fruktodling.
Bland de alster av den vilda naturen, som människorna redan före odlingens början
använde till föda, ha frukter av träd och buskar hört till de viktigaste, varom också
lämningar av frukter i avfallslagren vid gamla boplatser vittna. Sålunda har man i de
italienska pålbyggnadslämningarna från bronsåldern funnit kärnor av äpplen, päron,
körsbär, oliver och druvor, och ända upp i den skandinaviska norden vid de liknande
boplatserna vid Alvastra hava lämningar av äpplen påträffats. Hos alla de gamla
kulturfolken hade också fruktodlingen redan i förhistorisk och den äldsta historiska tiden nått
en stor omfattning och jämförelsevis hög ståndpunkt. Sålunda odlades dadelpalmen
i Egypten och Babylonien redan över 2 000 år före Kristi födelse, och senare omtalas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
