Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Fig. 124. Nordsvensk häst.
som vid korsning med den svenska lantrasen för att giva denna större massa väl
motsvarade landets förhållanden. Denna avel har sedan så fortsatts, att ardennerrasen, ren
och i korsningsavkomma, förhärskar i landets slättbygder.
I bergs- och skogsbygderna och överhuvudtaget i hela Norrland, dit inga utländska
slag utom den med dessa trakters lanthäst närbesläktade norska östlandshästen införts i
något avsevärt antal, har sedan 1890-talet renavel, dock med användning av det nämnda
norska hästslaget, blivit förhärskande. Den sålunda utbildade nordsvenska hästrasen har
redan nått en ensartad beskaffenhet och visat sig passa, där man behöver en rörlig
lands-vägshäst, även lämplig för skogskörslor. Den ädla hästa vein, vilken huvudsakligen haft
till uppgift att fylla behovet av armé- och lyxhästar och understötts genom statens
hingsthållning vid rusthållet (skvadronhingstar), stuterier och hingstdepåer, har däremot
gått tillbaka i samma mån, som
jordbrukets stigande intensitet gav
företrädet åt tyngre hästar.
Det äldsta stuteriet i
Sverige, å Flyinge i Skåne, var inrättat
redan då Skåne var danskt. År
1694 inrättades ett statsstuteri å
Strömsholm i Västmanland, och
därjämte har å Ottenby tidtals hållits
stuteri eller hingstbesättning
tillhörande staten eller enskilda. Efter
åtskilliga omväxlingar underhåller
staten nu ett stuteri å Flyinge för
ädla hästar och en hingstdepå å
Strömsholm, övervägande för
kallblodiga slag.
Av stor betydelse för hästavelns framgång i Sverige har den år 1872 införda, av
staten underhållna och ledda premieringen och stambokföringen av avelshästar varit.
Genom allt strängare fordringar på likartad härstamning, för att häst skall kunna
godkännas, har premieringen verkat för renavel som erkänt mål. För hästavelns främjande
verkar en riksförening för varje av de i landet premierade raserna och inemot 300
hingstföreningar.
I Danmark gingo i den nyare tiden strävandena för hästavelns höjande ut på
användning av ädelt förädlingsmaterial, först spanskt och från 1800-talets början engelskt
fullblod, vid kungliga och herrgårdsstuterier, men lantmännens motvilja mot denna
avelsriktning ledde till dess övergivande. Efter åtskilliga beslut om stuteriväsendets
upphörande, upplöstes landets tidigare så berömda stuteri å Fredriksborg år 1876.
Redan 1862 hade lanthingsthållningen avskaffats, och nu inskränktes statens åtgärder
för hästaveln till premiering av hingstar och stambokföring av avelshästar. Även här
har man alltmer övergått till renavel av landets inhemska hästslag. Den jutska
låg-landshästen, en tämligen grov draghäst, vilken funnit stor avsättning till Tyskland,
kan betraktas som ren ras, under det att öarnas häststam, vanligen kallad
Fredriksborgs-hästen, är starkt påverkad av den ädla korsningsaveln. I Norge liksom i Finland har
den inhemska häststammen föga påverkats av främmande blodblandning, och i båda
länderna har man övergått till uteslutande renavel.
I Norge finnas två inhemska raser, V ästlandets små vuxna fjordhäst, med kraftig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
