Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
delhavsländerna, i Mongoliet, varifrån avkomman infördes i Kina, och i Amerika. I dessa
länders bergstrakter anses de vara oumbärliga som rid- och dragdjur, högt skattade
för sin seghet, uthållighet och långa livslängd. I Nordamerika äro de talrika även i
trakter med tempererat klimat, men försök med mulavel i Europa norr om Alperna, bl. a.
i Sverige, ha ej krönts med framgång.
[Fig. 126. Mulåsna.
Nötboskap har, enligt vad fynd av ben vid gamla boplatser visa, hållits som
tamdjur sedan den yngre stenåldern, och tamboskapen synes i de olika länderna härstamma
från där levande vilda raser. Inom Asien och Afrika har sålunda sedan urminnes tid som
tamboskap hållits dels buffeln, vilken som vild tillhör Indiens och Sydafrikas
sump-trakter, dels puckel- eller zebuoxen, utmärkt av en puckelformig manke. Buffeln användes
så gott som uteslutande som dragdjur och blott i sumpiga trakter, zebun även som
mjölkdjur. I Högasien har den i såväl vilt som tamt tillstånd förekommande jak- eller
grymt-oxen antagligen tämts redan i förhistorisk tid. I Europa ha i historisk tid förekommit
två vilda nötkreatursslag, uroxen, vilken utrotades vid den nyare tidens början, och
visenten eller bisonoxen, av vilken den sista vilda stammen så gott som fullständigt
utrotades i Litauen under senaste världskrig och som nu, liksom den ännu för 50 år
sedan i väldiga hjordar på Nordamerikas grässlätter levande amerikanska bison, finnes
kvar blott i halvvilt tillstånd inom skyddade områden.
Av dessa slag synes endast uroxen ha givit upphov till tamboskap. En del i
fornfynd påträffade benlämningar och gamla avbildningar överensstämma nämligen i
väsentliga avseenden med uroxen, och även flera ännu levande boskapsraser, såsom den
sydeuropeiska långhornade stäppboskapen, låglandsboskapen i Nord- och
Östersjöländerna, samt en del av de skandinaviska behornade lantraserna, synas tillhöra denna
typ. Den europeiska nötboskapen, såväl den forntida, av vilken benlämningar påträffats,
som nu levande raser, tillhör emellertid även andra, från uroxen i väsentliga avseenden,
särskilt genom skallens form, avvikande typer. Sålunda har i från den yngre stenåldern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
