Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HLSDJÜRSSKÖTSEL.
137
Fig. 127. Korthornsras.
Fig. 128. Svartbrokig låglandsras.
härrörande pålbyggnadsbyar i Schweiz funnits lämningar ej blott av uroxens typ utan
även av dels en småvuxen ras med korta spensliga horn, vilken kallats torvboskap eller
korthornad boskap, dels en annan ras med kort huvud, bred panna och föga uppåtböjda
horn, vilken betecknas som korthuvad boskap. Den förra av dessa typer anses leva kvar
i den nutida gråbruna schweiziska
rasen och i den skandinaviska
rödgula, finhornade boskapen, den senare
i några schweiziska lokalraser.
Dessutom har man i brittiska och
skandinaviska mossar funnit ben av en
grovt byggd boskap med bred, välvd
panna, och utåt-nedåt böjda horn,
vilken typ betecknats som bredpannig
boskap. Från densamma har man
antagit Schweiz’ skäckiga boskap
härstamma. Slutligen har man som en
särskild rastyp uppställt hornlös eller
kullig boskap, vilken finnes avbildad i gamla egyptiska bilder och i nutiden återfinnes
i ett antal England och Skandinavien tillhörande raser.
Från dessa gamla typer har under inverkan av naturförhållandena utbildats ett
flertal natur- eller lantraser och ur dessa genom planmässigt avelsurval åtskilliga
kultur-raser.
Det målmedvetna utbildandet av utpräglade raser började i nyare tid i England,
som länge intog en ledande ställning på detta område, och av vars nötkreatursraser flera
införts till andra länder dels för
renavel, dels som
förädlingsmate-rial till förbättring av andra
raser. Främst bland dessa märkes
korthornsrasen. Denna ras började
på 1770-talet förädlas av bröderna
Charles och Rob. Colling, vilka
utbildade den till en hög grad av
snabbvuxenhet, förmåga att taga
gödhull och för göddjur önskvärd
kroppsform, med stor bredd över
höfter och bogar, stort djup på
bålen samt stark utveckling av
de vid slakt värdefullaste delarna.
Av korthorn finnas dock även stammar med goda mjölkningsanlag, »dairy shorthorn».
Även av övriga brittiska raser har flertalet mer eller mindre högt uppdrivna anlag för
gödning. Som mjölkboskap står bland brittiska raser den skotska Ayrshire-rasen, vilken
här nedan omtalas bland svenska raser, samt kanalöarnas boskap främst. Den senare,
och främst Jersey-rasen, är småvuxen, fint byggd och utmärkt för en mycket hög
fett-halt (4—5 proc.) i mjölken. Jerseyboskap, som i England hålles huvudsakligen
vid herresätena för att fylla hushållets behov av mjölk och utgöra en prydnad för
parkerna, finnes även i stort antal i östra Förenta staterna och har försökts också i
Sverige, för vars klimat den dock är väl ömtålig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
