Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Fig. 130. Svensk fjällboskap.
för landet lämpliga. Emellertid fanns ett antal herrgårdsstammar, som uppkommit
genom lantrasens korsning, huvudsakligen med ayrshire men även med korthorn, vilka
fullt kunde mäta sig med ayrshirerasen i mjölka vkastning och överträffade den i
göd-ningsförmåga. År 1891 bildades en förening för att av dessa stammar bilda en ren
rödbrokig svensk boskapsras, och med en herrgårdsstam på Stjärnsund i Närke som
huvudsakligt utgångsmaterial har detta genomförts med avgjord framgång. Sedan
emellertid ayrshirerasen utvecklats till ökad storlek, har den så närmat sig till den nya rasen
i såväl utseende som produktionsförmåga, att de båda raserna svårligen kunna åtskiljas.
Deras sammanslagning till en ras, svensk vit och röd ras, har därför nu (år 1927) beslutats.
Ytterligare har på senare tiden renavel börjat av röda kulliga djur, vilka förekommo
spridda särskilt i Bohuslän, Dalsland och Dalarna. Denna rödkulle-r&s har blott ringa
spridning men anses passa i trakter, där betena äro väl svaga för de större raserna.
Den förbättring av
kreaturs-aveln, som sålunda ägt rum i
Sverige, har skett med understöd av
statsmedel och under offentlig
ledning. För anskaffning av avelsdjur
inrättades, som redan nämnts, från
1840-talet ett antal statens
stam-holländerier, vilken inrättning i
huvudsak upphörde omkring år 1870,
närmast till följd av tuberkulosens
spridning i
stamholländeribesätt-ningarna och den ökade tillgången
på avelsdjur hos enskilda. Under
senare tid ha understöd lämnats
av stat och hushållningssällskap
åt tjurföreningar, vilkas antal år 1925 var omkring 1 700. Dessa handhava numera till
stor del tjurhållningen för mindre jordbrukare, vilka därigenom få tillfälle att få sina
kor betäckta av fullgoda tjurar.
En ny anordning i samma syfte äro de i Danmark år 1897 och i Sverige 1903 införda
tävlingarna om erkännande av hela kreatursbesättningar för vissa år som avelscentrum,
varmed följer skyldighet att under de år, utmärkelsen gäller, ställa djuren under sträng
kontroll och icke till avel använda eller försälja handjur, som ej av kontrollnämnden
godkänts, samt att till salu utbjuda visst minsta antal godkända handjur.
Ett viktigt medel att sporra till förbättring av aveln har premiering varit, vilken
infördes för nötkreatur år 1891 efter av kaptenen Sigge Flach uppgjord plan. Med
densamma är förenad utdelning för varje godkänt hondjur av frisedel, som berättigar
till djurets betäckning med premierad tjur, varefter frisedeln inlöses från tjurägaren
med bestämt pris. Härigenom föranledas koägarna att för sina hondjur använda
fullgoda tjurar och hållandet av sådana blir lönande genom inlösen av frisedlarna.
Samtidigt med nu antydda åtgärder för avelns förbättring hava, som redan omtalats,
stora framsteg gjorts i nötkreaturens utfodring, och i mån av förbättringen i dessa båda
avseenden ha djurens kroppsstorlek såväl som deras avkastningsförmåga ökats.
Olika produktions,riktningar. I äldre tid underhöllos nötkreaturen
som drag- och slaktdjur samt för att lämna den för jordens gödsling behövliga
spill-ningen. Däremot var kornas mjölkavkastning ringa, mångenstädes knappt mer än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
