Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSDJURS8KÖTSEL.
141
kalven behövde. Antalet djur var och är oftast under dessa förhållanden stort;
vanligen sökte man hålla så många, som kunde födas på betesmarkerna eller framfödas
över vintern. Endast där, såsom i det nederländska låglandet, i alptrakterna och i
slättlandet kring Po, rika betesmarker finnas, på vilka djuren kunna födas större delen av
året, har nötboskapen sedan gammalt varit utmärkt för mjölkrikedom. I senare tid
har lantbrukets stigande intensitet visat sig även beträffande nötkreatursskötseln. Som
dragare ha oxarna allt mer ersatts av de rörligare hästarna, och till följd härav har
uppfödning av dragoxar starkt nedgått eller upphört. Samtidigt har aveln inriktats på
starkare produktion. I vissa länder såsom i England samt Nordamerikas och Argentinas
slättland, har uppfödning och gödning av slaktboskap blivit huvudsak. Där så blivit
förhållandet, användas snabbvuxna och köttrika raser såsom korthorn, Aberdeen-Angus,
Hereford m. fl., och djuren utfodras intensivt, så att de äro fullt utvuxna och
slakt-mogna vid omkring 2 års ålder.
I de flesta europeiska länder och särskilt i de nordiska är mjölkproduktion
huvudsaken, och rasförädlingen såväl som fodringen går främst ut på höjande av denna. Till
slakt användas då dels kalvar, som slaktas inom få dagar efter födseln (»nykterdansare»)
eller efter högst 8—10 veckors gödning med mjölk, varvid köttet blir finare, ju mer
uteslutande oskummad mjölk utfodrats, dels sådana ungdjur, som icke visa sig lämpliga
till avels- eller mjölkdjur samt dels utgallrade mjölkkor och dragoxar. Som ett gott
gödningsresultat räknas en tillväxt av 1 kg vid kalvgödning per 10 kg. mjölk och vid
gödning av vuxna djur per 8—10 foderenheter. Tack vare avelns förbättring och en starkare
utfodring har kornas mjölkavkastning stegrats så, att t. ex. i Sverige medelmjölkningen,
som årtiondet 1871—80 uppskattades till 1 200 kg, ett halvt sekel senare beräknats till
2 300 kg, och en medelmjölkning av 3 000—4 000 kg för en hel besättning icke är ovanlig.
Till denna framgång har regelbunden kontroll över djurens utfodring och mjölkning
verksamt bidragit. För detta ändamål började i Danmark år 1895 och i Sverige 1898
bildas kontrollföreningar, vilka anställa en fackutbildad assistent för att
utöva denna kontroll hos föreningens medlemmar. Dessa föreningars antal har sedan
vuxit, så att deras antal närmast före världskriget i Sverige uppgick till nära 800 och
de kontrollerade kornas antal till över 210 000. Deras verkan belyses därav, att
års-medelmjölkningen i så kontrollerade besättningar år för år stigit och i Sverige år 1923
utgjorde 3 218 mot den uppskattade mängden 2 300 kg för samtliga kor i riket, och därav
att samtidigt foderåtgången i förhållande till mjölkmängden avsevärt nedgått.
Kameldjuren äro de stäpp- och ökenartade ländernas huvudsakliga lastdjur, vartill
de särskilt passa genom sin stora förmåga att länge umbära föda och dryck. Den
två-puckliga kamelen, som lever vild i Centralasien, hålles tam från norra Kina i öster till
Svarta havet samt i Australien. Den enpuckliga dromedaren intager kamelens plats i
södra Asien och norra Afrika. Särskilt den förra arten tjänar människan till mångfaldigt
gagn, ej blott som rid- och lastdjur utan även med hår, hud, kött och mjölk, samt
träck, som används till bränsle.
På alla dessa sätt drager man också gagn av laman i Sydamerikas bergstrakter,
under det att den närbesläktade alpackan hålles endast för sin långa och mjuka ulls skull.
Fåret tillhör av naturen bergiga trakter, och i sådana förekomma ännu vilda
får-arter, såsom mufflon, som finnes kvar på Sardinien och Corsica, arkalfåret och argaln
i Asien samt manfåret i norra Afrika.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
