Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
Fig. 140. Yorkshireras.
Fig. 141. Förädlad svensk lantras.
vidtagas för dess höjande och sedan har den varit stadd i oavbruten framgång, närmast
i samband med den industriellt drivna mejerihanteringen, vilkens avfall, skummjölk
och vassle, lämpligast tillgodogjordes som svinföda.
Även här tog man utländska,
förädlade raser till hjälp för att förbättra de
inhemska, senvuxna och svårgödda
lant-svinslagen. I Danmark hämtade man
först avelssvin från Holstein och
Mecklenburg men därefter huvudsakligen från
England, av vars förädlade svinraser den
stora vita Yorkshirerasen snart fanns vara
lämpligast. Med hjälp av denna korsning
förkortades gödningstiden, som förr
vanligen avslöts först, då svinen nått 2—2x/2
års ålder, till 1 år eller mindre. Sedan
avsättningen av stora späcksvin till den
tyska marknaden upphört, då denna
stängts på grund av ett utbrott av svin
pest år 1866, och ersatts av utförsel till
England av fläsk, som efter därvarande marknads fordringar skulle vara av unga,
lättgödda djur, slaktas gödsvinen redan vid 6—7 månaders ålder vid en vikt av 80—100 kg
levande vikt. För att få ett mer köttigt fläsk, <som den engelska smaken fordrade, och
tillika höja djurens härdighet och suggornas fruktsamhet, i vilka avseenden den stora
vita engelska rasen var underlägsen den
inhemska lantrasen, har det sedan
århundradets början blivit bruk att till
frambringande av gödsvin korsa suggor
av lantras med Yorkshiregaltar.
För att skaffa tillgång på detta
avels-material ha avelscentra inrättats av dessa
båda raser, av vilka dock lantrasen är
så starkt uppblandad med engelskt blod,
att skillnaden mellan de två raserna är
obetydlig.
I avseende på svinaveln och
svingödningen har Sverige följt Danmarks
föredöme, i det att staten sökt befordra
svinaveln genom understöd till avelscentra
samt även anordnat premiering av avels-
djur tillhörande svinavelsföreningar, vilka numera till större delen övertagit
galthållningen i landet. Tillika har också efter danskt mönster anordnats fortgående prövning
av olika svinstammars avelsvärde för gödning.
Tack vare den ledning, som genom dessa åtgärder lämnats svinaveln, samt ett allt
mer noggrant urval av avelsdjur och en genom fortgående utfodringsförsök allt mer
rationell och ekonomisk utfodring har svinskötseln numera i de skandinaviska länderna
nått en mycket hög ståndpunkt. För att bilda 1 kg levande vikt har vid prövning av
djur från de förnämsta besättningarna åtgått så litet som 3.5 foderenheter, men i medeltal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
