Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HUSDJURSSKÖTSEL.
151
Toulousegås.
Skånsk gås.
Rouenanka. Svensk blå anka. Pekinganka.
Fjäderfäraser.
bringa högt avkastande stammar. Däremot har utfodringen ännu föga grundats på
vetenskaplig försökserfarenhet.
Hönsen ha ständigt varit de viktigaste och talrikaste tamfåglarna. De anses
härstamma från de i Sydasiens skogar vilt levande Ban&wa-hönsen, och torde först tämts
hos angränsande folk. Hos fornperserna höllos de som symboler för solen och ljuset.
De höllos som husdjur hos såväl den främre orientens gamla kulturfolk som i Kina,
infördes från Persien till Grekland i 6:e århundradet f. Kr., och till Italien av etruskerna.
Hos romarna rådfrågades de av augurerna om utgången av strider och andra företag.
Hönsskötseln nådde hos romarna en hög utveckling, särskilt för frambringande av
läckerheter. Kapunering och stoppning av gödhöns kom där i bruk. Till Europa norr
om Alperna spreds hönsskötseln genom den romerska koloniseringen men troligen även
genom folkvandringen, ty germanerna kände hönsen, som de betraktade som symboler —
den »fagerröda Fjalar och Gullinkam.be» hos asarna och den »röde hanen i Hels salar»,
tuppen på kyrktornet och vindflöjeln som skydd mot vådeld. I järnåldersgravar ha
ock höns- och gåsben påträffats. Hanbjälken har sitt namn därav att den var hönsens
sittplats i stugan. Att hönsskötsel var allmän under medeltiden visas därav, att höns
Kalkon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
