Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Lanthushållningen och dess binäringar, av H. Juhlin Dannfelt - Husdjursskötsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152 LANTHUSHÅLLNINGEN OCH DESS BINÄRINGAR.
och ägg voro vanliga tiondeartiklar, och särskilt vid herrgårdar saknades aldrig höns,
som försågo hushållet med ägg, kött och fjäder. I Amerika infördes hönsen med den
europeiska invandringen.
Först med det 19:e århundradet började intresse för hönsavelns förbättring att
visa sig. Vid denna tid hade denna gren av lanthushållningen nått den högsta
ståndpunkten i norra Italien, norra Frankrike, Holland och Belgien, och dessa länders hönsraser
såsom paduanare, holländska purrhöns, liksom vitkindade spanska, kinesiska silkeshöns
samt de engelska Dorking, hamburgare, indiska stridshöns voro de mest kända raserna.
De redan på 1600-talet införda Bantam-hönsen från Java voro vanliga lyxdjur i England.
Den år 1843 från Shanghai införda Cochinchina-rasen väckte där formlig hänförelse för
hönsa vein, vilken alltsedan i England omfattats med stort intresse men till stor del
idkats som sport. Även i Frankrike, Belgien, Nederländerna och Tyskland gick
hönsskötseln från denna tid framåt i omfattning och förädling av ländernas raser.
Förenta staterna ha dock framför andra land varit den moderna hönsskötselns vagga.
De förut hållna raserna utvecklades här till hög grad av likformighet och
produktionsförmåga, och nya raser frambragtes genom korsning. Sålunda äro de nutida Leghorn
(Livornohöns) och den år 1850 införda ostindiska Brahmaputra förädlade i Amerika och
dessa liksom de därstädes genom korsning uppkomna Plymouth Bock, Wyandotte och röda
Bhode island vunno under senare tider allmän spridning i Europa. I Förenta staterna
har också hönsskötselns teknik gått starkt framåt. Vid vissa smågårdar, poultry farms,
är hönsskötseln lantbrukets huvudsak, och vissa av dessa ha som specialitet att på
maskin kläcka köpta ägg för försäljning av nykläckta kycklingar till andra, som uteslutande
ägna sig åt uppfödning eller gödning. Inom Europa är hönsskötseln mest omfattande i
de förut nämnda länderna och i Danmark, från vilka länder en stor utförsel till England
äger rum av ägg och slaktade höns. I Danmark har utförseln av ägg nått upp till 50
milj, kilo år 1924. I Sverige började hönsskötseln att omfattas med större intresse först
på 1880-talet, närmast under inverkan av amerikansk erfarenhet. Sedan har denna
näringsgren under ledning av Föreningen för fjäderfäavelns befrämjande och ett antal lokala
föreningar gått framåt med äggproduktion som huvudsak, så att den förut betydliga
införseln av ägg numera motväges av en vissa år ännu större export. Den gamla
inhemska hönsstammen är försvunnen och ersatt av de ovan anförda utländska raserna.
Gåseu. Tamgåsen härstammar från den vilda grågåsen och har tidigt tämts i olika
delar av världen, varför ock gåsen redan i förhistorisk tid hölls som husdjur hos de flesta
folk från den främre orienten till Skandinavien. I nutiden har gåsskötseln varit mest
omfattande i Tyskland, men i den mån byarnas utmarker, där gåshjordarna vallades
gemensamt, uppdelats och odlats, har denna gren av fjäderfäaveln gått tillbaka. Detta
gäller i hög grad Sverige, där den förr var allmän i de sydligaste landskapen samt i
Västergötland och på Öland.
Av tamgåsen finnes blott ett fåtal raser. Mest ansedda äro den franska Toulose- samt
de tyska Emden- och pommerska raserna.
Den urgamla stoppningen av gödgäss användes numera huvudsakligen för
frambringandet av gåsleverpastej, vilken som specialitet bedrives i nedre Elsass, Baden och
Bhenpfalz. Denna utföres så, att djuren inneslutas i korgar eller annat så trångt
utrymme, att de ej kunna röra sig, och stoppas med en deg av stöpt majs och
vallmoolja, under det att deras törst blott sällan stillas. Genom denna fodring bliva djuren
mycket feta och levern blir sjukligt förstorad och vit till färgen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
