Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skogsbruket, av M. Juhlin-Dannfelt - Skogen, dess uppdragande och vård - Skogens skadegörare - Skogens uppskattning och indelning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGEN, DESS UPPDRAGANDE OCH VÅRD.
167
De vanligaste medlen mot insektshärjningar äro barkning av stubbar och upphugget
rundvirke, utläggande av fångstträd, vilka barkas sedan barkborrarna där lagt sina ägg,
utförande av gallringar huvudsakligen under sommaren och början av hösten,
renhållning i skogen från vindfällen, snöbrott o.d. samt undvikande av att kultivera nyupptagna
hyggen.
Även klimatiska skador spela för skogen en ej oväsentlig roll. Vårfroster som
inträffa efter knoppsprickningen kunna döda de späda skotten. Genom uppfrysning i
.plantskolor och såddrutor skjutas de små plantorna upp ur jorden och ligga på våren
med blottade rötter. Genom snötryck och snöbrott, stormfällningar och vindbrott
orsakas årligen allvarliga skador, som dock kunna motverkas genom att härda träden
medelst i tid inlagda gallringar.
Beteskreatur, i synnerhet får och getter, göra stor skada genom att avbita späda
plantor och skott samt genom tramp i såddrutor och plantgropar.
Skogens uppskattning och indelning.
Fig. 156. Stålklave.
När det gäller köp och försäljning av skog är en uppskattning (taxering) av denna
nödvändig, likaså vid skogens indelning till ordnad, framtida skötsel. Ett stående träds
kubikmassa erhålles enklast, om man uppmäter höjd, diameter vid brösthöjd (1,3 m
ovan marken) samt den s. k. formpunkten, varmed menas den punkt i kronan, där vindens
tryck kan anses koncentrerat. Med stöd av dessa storheter kan man direkt avläsa trädets
kubikmassa i det tabellverk,
utarbetat av Prof. T. Jonson, vilket
numera allmänt användes i hela
vårt land och är väl känt även
långt utom dettas gränser.
Trädets diameter uppmätes
med en klave, och höjden kan lätt
bestämmas med ett enkelt
instrument, Christens höjdmätare, vilket
även användes vid bedömandet
av formpunktens läge.
Kubikmassan hos en hel skog eller avdelning inom skogen kan ej lämpligen erhållas
genom uppskattning av massan hos varje enskilt träd, vilket skulle bli för tidsödande
och dyrbart. Man uppgår i stället linjer genom skogen och mäter dessas längd samt
brösthöjdsdiametern hos alla träd inom 5 m på ömse sidor om linjen, som hålla viss
minimigrovlek, t. ex. 8 cm, samt därtill höjd och formpunkt hos ett antal representativa
s. k. provträd, vilkas medeltal sedan lägges till grund för kuberingen. Inom varje
dimen-sionsklass multipliceras medelträdets ur tabellen erhållna kubikmassa med antalet träd
i klassen, då dennas totala massa erhålles. Summan av alla diameterklassernas
kubikmassor giver hela den taxerade arealens kubikmassa, och då linjerna oftast läggas på
ett sådant avstånd, att 5—10 % av hela skogen eller av varje avdelning inom denna
uppskattas måste tydligen den genom taxeringen erhållna kubikmassan multipliceras
med 20, resp. 10 för erhållande av totala kubikmassan. Ofta beräknas samtidigt skogens
massatillväxt efter uppmätning av årsringbredder och toppskott. Årsringens bredd,
ävensom trädens ålder, erhålles medelst s. k. tillväxtborr. Med en dylik kan man uttaga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
