Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Skogsbruket, av M. Juhlin-Dannfelt - Skogens produkter och dessas tillgodogörande - Virkets tekniska egenskaper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOGENS PRODUKTER OCH DESSAS TILLGODOGÖRANDE.
169
lager, där grovlekstillväxten sker, varefter följer bastlagret samt allra ytterst barken, som
bildar en skyddsmantel kring stammen. I radiell riktning löpa märgstrålar, som förmedla
vatten- och näringstransporten mellan stammens yttre och inre delar. Hos vissa
barrträd, t. ex. vår tall och gran, påträffas hartskanaler, som innehålla kåda.
Veden uppbygges av långsträckta, mestadels tjockväggiga celler av en mångfald
olika slag: Kärl hos lövträden och trakeider hos löv- och barrträden bilda ledningsbanor
för vattentransporten. De förra bestå av på varandra ställda celler med upplösta eller
genomborrade skiljeväggar, sålunda bildande fina rör, som kunna vara meterlånga och
intill 0,2 mm vida (ek, ask o. d. grovporiga trädslag). Trakeiderna äro finare, oftast
c: a 1 mm långa och ej sammansatta som
kärlen. Hos granen äro de särskilt långa (9 mm),
vilket är anledningen till granens lämplighet
som råmaterial till pappersmassa.
Prosen-kymceller äro nålformiga, ha uteslutande
mekanisk uppgift och bestå huvudsakligen av
starkt fört jo,ekade väggar utan nämnvärt
cellinnehåll. P ar enky mceller åro i motsats till
samtliga föregående även i färdigt tillstånd
levande och utgöra säte för livsfunktionerna
i trädstammen men förekomma mycket
sparsamt i jämförelse med övriga cellslag.
På grund av de hos oss omväxlande kalla och varma årstiderna återfinner man i allt
virke mer eller mindre tydliga s. k. årsringar, i vilka den ljusa, lösa vårveden skiljer sig
från den mörka, hårdare och tyngre scmmar- eller höstveden. Dennas relativa bredd är
en god mätare på virkets styrka. I grovringat barrträdsvirke utgöres huvudparten av
årsringen av vårved — hos lövträden tvärt om. Detta är anledningen till att i fråga om
styrka och hårdhet grovringat barrträdsvirke anses sämre än finringat, medan åter
grovringat lövträdsvirke anses värdefullare än det finringade.
Virkets viktigaste beståndsdelar äro cellulosa, som gör det segt och smidigt, samt
lignin, som befordrar elasticiteten. Granens ved har följande sammansättning: Äkta
cellulosa 55 %, vedgummi och hemicellulosa 13 %, lignin 29 %, övriga ämnen 3 %. Vid
tillverkning av pappersmassa på kemisk väg skiljer man ut cellulosan från virkets övriga
beståndsdelar.
Då det gäller de enkla ämnen, som uppbygga veden — askbeståndsdelarna
oberäknade — har allt virke ungefär följande sammansättning: Kol 50 %, syre 44 %, väte 6 %.
Häri inberäknas en försvinnande mängd kväve, ungefär 0,02 %. Omkring hälften av
veden utgöres alltså av kol, vilket förklarar dennas lämplighet för framställning av träkol.
De flesta av virkets tekniskt värdefulla egenskaper, t. ex. hållfasthet, bränslevärde
och varaktighet, stå i direkt förhållande till tyngden i torrt tillstånd. Själva
vedsubstansens spec. vikt är, oberoende av trädslaget, omkring 1,56; men volymvikten är olika
hos olika trädslag alltefter tätheten och cellinnehållet. Även hos ett och samma
virkes-slag är variationen stor. Tunga äro ek, ask, bok; medeltunga: alm, björk, tall; lätta:
asp och gran. Rått barrträdsvirke håller i stort medeltal 55 % vatten och väger omkring
22 kg pr eng. kubikfot; i lufttorrt tillstånd däremot håller det 12—22 % vatten och väger
omkring 15 kg pr eng. kbf. Då virket övergår från rått till lufttorrt tillstånd, krymper
det i allmänhet avsevärt; hos barrträden 4—8 % i tangentens riktning, 2—4 % i radiens
riktning men blott 0,4 % i längdriktningen. Vid virkets försågning måste man därför
Fig. 159. Schematiskt tvärsnitt av trädstam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>