Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fiske och fiskodling, av Gunnar Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
FISKE OCH FISKODLING.
Fig. 183. Det inre av en större sikodlings an stalt vid Eriesjön i
N. Amerika. Sikglasen på hyllor, yngelbassänger i förgrunden.
ningsmetod. Från denna tid kan man säga att den moderna fiskodlingen härstammar,
ty alltsedan dess har den befunnit sig i en ständigt stegrad utveckling med uppfinnande
av nya och bättre befruktnings- och kläckningsmetoder. Innan vi gå in härpå, skola
vi dock med några ord beröra avsikten med detta slag av fiskodling.
Såsom ovan nämndes, började fiskodling, i den form vi nu tagit den, att framträda
i samband med större efterfrågan på fisk och med en därmed följande förminskning i
f skbestånden. Det blev nämligen snart uppenbart dels att, även om fisken skyddades
exempelvis under lektiden, så kunde beståndet ändock ej uthärda ett alltför intensivt
fiske, och dels följde med den allmännare och utbredda bebyggelsen en önskan att i
sina fiskevatten förvärva bättre och värdefullare fiskarter än dem som förut funnos där.
Hand i hand härmed kom vetenskapen och visade, att det under naturliga förhållanden
endast blev en ringa procent av den lagda rommen som utvecklades till yngel.
Vid fiskens lek under
naturliga betingelser blir en stor
del rom ej befruktad, oftast
på den grund att många
romkorn ej komma i beröring med
någon spermie utan genast
sjunka till bottnen, medan
hanens mjölke virvlas omkring
i vattnet och bortföres med
vågrörelser eller i rinnande
vatten med strömmen. På
senaste år utförda
undersökningar ha visat, att
befrukt-ningsprocenten säkerligen i
många fall ej överstiger
40—50.
Men även den befruktade rommen är utsatt för många faror. Allestädes finnas
romhungriga fiskar och andra vattendjur till hands för att proppa sig fulla med
densamma, och härtill komma andra skadliga faktorer såsom uttorkning, genom att vattnet
sjunker undan efter vårens högvatten, eller infrysning och ispressning av samma orsak
under vintern i älvarna, etc. Slutligen är även det nykläckta ynglet under sin första
levnad särdeles ömtåligt och utsatt för allehanda faror.
Det är allt detta man vill undvika genom fiskodling. Genom konstbefruktning av
rommen erhålles en hög befruktningsprocent, vanligen 90—95 proc., och genom rommens
utkläckning i särskilda anstalter eller efter andra skyddande metoder kan kläckningen
försiggå mera ostört, större delen av rommen utvecklas till yngel, och detta vara
skyddat för skadliga yttre inflytanden under sina första levnadsdagar. Detta är
således grundprinciperna vid all fiskodling, och det närmare förloppet därvid är följande.
Sedan de könsmogna fiskarna infångats och, såvida de vid fångsten ej varit fullt
lekfärdiga, hållits en tid i sumpar, utklämmas genom försiktigt tryck på fiskens buk
könsprodukterna i ett rent tomt kärl, först rommen och därefter mjölken. Sedan om*
rörning verkställts tillsättes vatten.
För den händelse, att ej båda könen finnas samtidigt, kan man även under en eller
till och med ett par dagar bevara rommen och mjölken i väl rengjorda och lufttätt
tillslutna glasflaskor, innan befruktningen verkställes. Stor noggrannhet måste dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
