Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fiske och fiskodling, av Gunnar Alm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FISKE OCH FISKODLING.
195
i så fall iakttagas, så att könsprodukterna ej komma i beröring med vatten före
befruktningens verkställande. Av vattenberöring bliva nämligen romkornen hårdskaliga
och oemottagliga för spermiens inträngande, och dessa å sin sida förlora i vatten
efter några sekunder eller minuter sin rörelseförmåga och dö. Genom den nämnda
konstbefruktningen kringgår man det första riskfyllda stadiet vid fiskens
fortplantning, d. v. s. att en del av rommen ej befruktas, och vill man nöja sig härmed, är
det blott att utlägga den erhållna konstbefruktade rommen på lämpliga platser.
Enklast kan detta ske i flytande eller i på bottnen utsatta kläckningslådor, men
vanligen äger det rum i särskilda anstalter.
Vanligen går man dock längre och utkläcker
även rommen. Härvid ha under tidernas lopp
utbildats tämligen enhetliga metoder, vilka blott
i detaljer skilja sig från varandra. I stort sett
äro de av två olika slag, en för kläckning av
laxartade fiskar med stora, tunga romkorn och
en för kläckning av sik, siklöja, gös, gädda,
abborre m. fl. fiskslag med mindre, lättare
romkorn.
I det förra fallet ligger rommen vanligen i
lådor med gallerduksbotten, stående i långa
trätråg, genom vilka en vattenström
framrin-ner. Stundom ligga romkornen fritt i de långa
lådorna. Huvudsaken är, att rommen ständigt
omspolas av friskt vatten, så att den dels får sitt
andningsbehov tillfredsställt, dels även hålles ren
från vattnet medföljande smutspartiklar,
svampsporer, bakterier etc. Blir rommen åter täckt
av ett smutslager, eller börja svampar och
bakterier växa på densamma, dör den snart.
Principen för kläckning av sikrom är i stort
densamma, d. v. s. att romkornen skola omspolas
av friskt och rent vatten. Härvid användas vanligen glaskärl, liknande upp- och
nedvända buteljer, där vattnet inkommer underifrån och avrinner över kanten.
Rommen är något tyngre än vattnet och följer ej med detta, vilket emellertid är fallet
med döda romkorn ävensom med ynglet. Under kläckningstiden, som omfattar hela
vintern, bortspolas därför döda romkorn, och vid själva kläckningen följer även ynglet med
det avrinnande vattnet och uppsamlas i under kläckningsglasen befintliga bassänger.
Det utplanteringsfärdiga fiskynglet utsättes antingen i närheten av anstalten eller
försändes i stora transportflaskor, ofta långa vägar, för att utplanteras i andra sjöar
och vattendrag.
Detta nykläckta yngel är mycket ömtåligt. På senare tider har därför ofta den
metoden tillämpats, att ynglet kvarhålles i anstalterna i uppfödningsdammar under
åtminstone några månader, i många fall hela första sommaren eller året. Det är då genom
sin större storlek bättre rustat att motstå alla faror ävensom att söka sin föda i de nya
vatten, där det utplanteras. På så vis kommer den ursprungligen endast för karp
avsedda fiskodlingen i dammar att vara av stor betydelse även för den här berörda
fiskodlingen. Metoderna för karpodlingen, ävensom för den även långt tillbaka utexperi-
Fig. 184. Kläckningsglas med sikrom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
