Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Med lantbruket samhörande industrier, av H. Juhlin Dannfelt - Mjölkhushållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MJÖLKHUSHÅLLNING. 209
rymmande 1 engelsk centner (50.8 kg) smör, vilka i förväg ångas, ingnidas med salt och
beklädas med pergamentpapper för att förekomma smörets mögling.
Smörets smaklighet och värde nedsättes genom åtskilliga smörfel. Vissa av dessa
bero på utfodringen. Så förorsakas rovsmak av rovor, löksmak av foder vari lök ingår.
En fadd och oren smak uppkommer vid utfodring av större mängder färsk rödklöver
eller lucern. Stallsmak förorsakas av gödseldelar, vilka lätt komma i mjölken, om djuren
äro orena, särskilt då de äro lösa i magen. Oren smak framkallas av bakterier i skölj
-vattnet, metallsmak genom att grädden vid högpastörisering upptager smak av järn
eller koppar i kärlen. För stark syrning av grädden gör smöret oljigt, för stark ältning
torrt, ojämn inblandning av saltet flammigt o. s. v.
Fig. 200. Runmärke för fuHgott smör.
Smör exporteras sedan omkr. ett halvt århundrade i stor utsträckning,
huvudsakligen till England, För att kontrollera exportsmörets beskaffenhet äga sedan år
1894 fortgående offentliga smörprovningar rum i Malmö och Göteborg. Smör, som ej
håller över 16 % vatten och i övrigt anses exportvärdigt (bedömt med minst 10 av
12 möjl. points) får utmärkas med å kärlet inbränt runmärke, och endast så utmärkt
smör får exporteras.
Kärnmjölk, särskilt efter kärning av syrad grädde, är ett välsmakande födoämne,
men blir efter kärning av söt grädde ofta besk. Den används mest till svinfoder och
har lika fodervärde som skummjölk av samma fetthalt, som vid väl skött kärning är
högst 0.4 proc., men ofta betydligt högre.
Margarin eller konstsmör är en smörliknande konstprodukt, beredd genom att andra
slag av fett än smörfett kärnas tillsammans med skummjölk, så att en grädd liknande
blandning uppkommer, ur vilken fettkulorna avskiljas som vid vanlig smörkäming.
Enligt den av Mege-Mouriez uppfunna och under fransktyska kriget år 1870—72 först
praktiskt tillämpade metoden brukades till inblandning renad och ur fettvävnaden
(fettgrevarna) utsmält nöttalg, s. k. premier jus, ister (neutral lard) och en växtolja,
vanligen jordnöt- eller bomullsfröolja. Senare åstadkoms en finare vara genom
användning av ur talg vid omkring + 30° utpressat lättsmält fett, kallat oleomargarin, och
ytterligare höjdes smakligheten genom att vid kärningen inblanda grädde, varav uppkom
gräddmargarin. Numera begagnas vanligen intet talgfett utan endast växtfett,
vanligen kokos- och palmfett, och varan betecknas växtmargarin.
För att hindra en för det äkta smörets avsättning farlig konkurrens är tillverkning
och försäljning av margarin i flertalet länder, där den förekommer, underkastad
kontroll. För att underlätta denna plägar tillsats vid beredningen av något färglöst men
lätt påvisbart ämne vara påbjuden. Vanligen användes härtill stärkelse, som blåfärgas
vid tillsats av jod. För att påvisa inblandning av margarin i smör bestämmes mängden
av i varan ingående flyktiga fettsyror, varav halten (Reichert-Meissls tal) hos
natursmör kan växla mellan 19 och 34, men som saknas i såväl talg som växtfett.
14—27O5S6. Uppfinningarnas bok. IX.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
