Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Träets mekaniska bearbetning, av Gunno Kinnman - Råvaran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
TRÄETS MEKANISKA BEARBETNING.
limstycke. Trästyckets yttre volym minskas. Starkast är denna förändring just vid den
fuktighetshalt som motsvarar fuktigheten i våra rum, och här är en av de största
svårigheter som träbearbetningen har att övervinna. Sker torkningen för häftigt, kan virket
bli förstört genom söndersprickning; göres den ofullständigt, inträder eftertorkning hos
den färdiga varan, och sprickor och kastningar bli lätt följden. Virke till finare möbler
lagras därför flera år innan det användes.
För att på kortare tid nå samma eller helst ännu bättre resultat kan även
konstgjord torkning begagnas (se nedan).
Den krympning resp, svällning som står i samband med växlande vattenhalt, sker
olika starkt hos de skilda träslagen, och även ett och samma träslag kan erbjuda ganska
stora olikheter. I ett visst trästycke är förändringen mycket obetydlig i fiberns
längdriktning (0.1 %), och därför bestämmas t. ex. de yttre konturerna av en dörr alltid genom
en ram av längdträ.
Tvärs över fibern är krympningen betydligt större: i radiens riktning 3—4 % men i
tangentens riktning 8—10 %, allt räknat från rått till rumstorrt tillstånd. Denna rätt
betydande olikhet bör även iakttagas vid virkets bearbetning och användning. Golvträ
t. ex. bör hava årsringarna på kant
för att springorna ej skola
framträda vid torkning.
Virkets tyngd och
styrka. Virkets ringa vikt är
för många ändamål en god
egenskap, och lätt virke skulle alltid
föredragas, om inte styrkan stode
i nära samband med vikten.
Cellämnets spec. vikt har bestämts för olika träslag till 1.56; endast hos kådrik ved
är den något lägre.
För ett poröst ämne som trä måste man för praktiskt bruk nöja sig med att bestämma
volymvikten, d. v. s. vikten av en volymenhet med de håligheter som alltid finnas hos
ämnet. Då cellväggens spec. vikt är konstant, blir volymvikten vid samma
fuktighetshalt beroende av proportionerna mellan cellvägg och cellrum. Ju mer väggar, desto
tyngre, starkare och hårdare ved, men desto mer arbetskrävande vid bearbetning. Härvid
inverka även vissa inlagringar, särskilt kådan.
Då olika virkesslag på detta sätt skola jämföras, utgår man från en och samma
vattenhalt. För vetenskapliga ändamål bestämmes då absolut torr volymvikt eller ännu
hellre huru mycket torrsubstans som finnes pr fastmeter rå ved. Allt efter
lagringsplatsen talar man i praktiken om rumstorrt, brädgårdstorrt, skogstorrt virke, men
vattenhalten är då mycket växlande och därmed även volym vikten allt efter luftfuktighet
och övriga torkningsbetingelser.
Hos nyfällt eller rått virke är volymvikten även huvudsakligen beroende av
vattenhalten, så att splinten är tung men kärnan lätt. Och då vatten lättare tränger in i den
förra än i den senare,finnes en betydande skillnad i dessa delar även hos vattendränkt virke.
Liksom limmet mjuknar i vatten, så förändras även cellväggens och vedens
egenskaper allt efter vattenhalt. Styrka och hårdhet stiga ju mer virket torkas ut. Samtidigt
blir det mer elastiskt under det att rått virke är segt. Dessa egenskaper växla dock
betydligt hos olika slag av virke samt allt efter den påverkande kraftens riktning i förhållande
till fibern. Så t. ex. nötes ett golv minst, om virkets årsringar äro på kant, d. v. s.
slit
Fig. 271. Parkettstav av ek, rätt uttagen med hänsyn till
årsringarna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
