Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Garntillverkning - Spånadsämnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GARNTILLVERKNING. SPÅNADSÄMNEN.
391
Fig. 453. Linceller, 400 ggr förstorade.
Vid de äldre, naturliga metoderna sker rötningen i fria luften (daggrötning, luftrötning)
eller i kallt vatten, rinnande eller stillastående. Vid de nyare, artificiella metoderna
påskyndas och regleras rötningen genom temperaturhöjning, vattenombyte eller genom
tillsats av kemiska ämnen eller bakterier. Mest rationell torde varmvattenrötning (35° C)
i kanaler eller bassänger vara, särskilt enligt Schneiders metod. De i rent vatten
olösliga pektinämnena angripas av vissa bakterier vid rötningen, varför man genom
renodling av dessa sökt bedriva denna procedur mera rationellt. Av flera
framstående bakteriologer, såsom Rossi, Carbone, Ruschmann m. fl. äro vid rötning av
lin såväl aeroba (som erfordra fritt syre) som anaeroba (som ej tåla fritt syre) bakterier
verksamma. Emellertid har rötning med dylik renkultur ännu ej lett till fullt
tillfredsställande resultat, ehuru den medför avsevärda fördelar.
Bråkning av den efter rötningen väl torkade linstjälken sker på maskiner,
huvudsakligen grundade på användning av räfflade
valsar, mellan vilka stjälken brytes. Hit höra
Guilds anordning med s. k. pilgrimsgång
hos valsarna, Collyers, Kaselowskys,
Kess-lers m. fl. Bland skäktmaskiner må särskilt
nämnas Swynghedauws 1919, arbetande
med valsar, försedda med ståltänder och
bearbetande stjälken emot fasta stålband,
samt Etricks 1920, en egendomlig
anordning, påminnande om en plankammaskin (se
nedan), bestående av 2 stora liggande,
roterande ringar med krampor för fästande av
stjälkknippena, vilka avstrykas mot fasta
skäktknivar. Häcklingsmaskinerna hava
rörliga nålkammar, vilkas spetsar intränga i
fiberknippena, klyvande, parallelliserande och
renande tågorna. Detta sistnämnda arbete,
som vanligen försiggår på spinneriet, medför mycket avfall i form av korta, urkammade
tågor, s. k. blånor. Man kan beräkna 12 a 15 % goda, spinnbara tågor ur linstjälken
samt omkring 5 % blånor.
De sålunda erhållna tågorna äro sammansatta av en efter grovleken växlande,
större eller mindre mängd enkla celler av en längd mellan 15—70 mm samt en bredd av
O.oio (i plantans övre del) till 0.025 (mitten) och 0.040 (nedre delen) mm. Cellerna äro
förenade med varandra genom kvarsittande växtlim. Cellväggarna bestå av ren cellulosa;
äldre bastceller, särskilt i stjälkens nedre del, visa dock träreaktion. Fig. 453 visar
isolerade linceller. De äro jämntjocka, med fin lumen och utan några strukturella
företeelser i växande tillstånd. Efter den ovan beskrivna, ganska våldsamma mekaniska
beredningen erhålla de här och där utsvällningar och tvärstrimmor a,
sidoförskjut-ningar m. m. Utsättes den enkla lincellen för våldsamt tryck eller behandlas den med
vissa kemikalier (klorzinkjod), framträda fina, långsgående, mörka strimmor i
cellväggarna, tydande på, att dessa äro bildade av en mängd med varandra intimt förenade
ytterst fina strängar, fibriller (b, fig. 453). Denna för alla fiberämnen egendomliga
struktur förklarar deras starkt hygroskopiska egenskaper. Linets styrka växlar mellan 30—40
kg pr kvmm eller c:a 28 000 m avslitningslängd, tänjbarheten är 2-3 %, askhalten
växlar från 0.9 till 1.6 %, i medeltal 1.3 %, och sp. vikten i rent tillstånd 1.5 eller
den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
