Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Tillverkning av vävnader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
462
TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.
hållas samma möjligheter i fråga om val och mångfald av färger, som hos knutna
mattor. För mönstrets riktiga framträdande är viktigt, att sniljerna ej uttänjas
oregelbundet utan erhålla sitt rätta läge.
Knutna mattor äro ett slags mosaikvävnad. Deras tillverkning är svår och mycket
tidsödande, varför de såväl med hänsyn till kvalitet som skönhet i mönster räknas
bland våra bästa och dyrbaraste mattor. Hit höra Smyrna- eller turkiska mattor samt
Savonneriemattor. Det tekniska förfaringssättet är synnerligen enkelt, och arbetet
be-drives vanligen för hand, ehuru maskiner finnas för deras tillverkning. I den vertikalt
spända varpen infästes det färgade, grova väftgarnet av ull eller silke i form av små öglor
med utskjutande ändar, och efter varje sådan rad införas särskilda väfttrådar för
botten-bindningen. Strängt taget äro väftnopporna ej genom verkliga knutar fästa vid varpen
enligt denna metod, som är den vanliga. För orientaliska mattor användes en kavel
eller nål, kring vilken väft- eller florgarnet lindas och med verkliga knutar fästes vid
varpen. Slingorna avskäras sedan vid nålens utdragning genom en vid dess ena ände
fäst kniv. På grund av styrkan och utseendet av dessa mattor kunna de betecknas såsom
de ädlaste inom denna vävnadsgrupp.
Bland wzrpsammeZsmattorna, vilka utgöra en mycket stor grupp och som bestå
av grund-, fyllnads- och polvarp jämte inslagsgarn, märkas Brys selmattorna, vilkas rätsida
vanligen består av oskurna öglor av polvarp. Tillverkningsmetoden kan förenklas
därigenom, att man i stället för de olikfärgade polvarptrådarna använder blott en enda
sådan varptråd, vilken genom en tryckningsprocedur erhållit samtliga för ett visst
mönster erforderliga färger, anbragta i överensstämmelse med dess konturer. Dessa på varp
tryckta mattor, som benämnas tapestry eller oäkta brysselmattor, erhålla dock sällan
fullt rena och skarpa konturer hos mönsterfigurerna, som liksom flyta ut i
bottenvävnaden. Metoden, som är av engelskt ursprung, är betydligt enklare än den för äkta
bryssel-mattor använda och erfordrar ej jacquardmaskin. Den särskilda polvarpen upplindas
på en stor vals till vävnadens hela längd; under valsen framskjutas parallellt med dess
axel i tur och ordning små vagnar, innehållande de olika färgerna, vilka överföras till
varptrådarna från färgvalsar. Efter varje tryckning kringvrides valsen, till dess hela
polvarpen blivit tryckt. Samtliga trådar uppspolas sedan på rullar och överföras på en
garnbom. Valsens omkrets är noga avpassad efter en eller flera mönsterrapporters
varplängd. Uppskäras nopporna, så att ett sammetstäcke bildas, kallas vävnaden
tapestry-velour.
Skurna varpsammetsmattor med mönster av färgat (ej tryckt) polgarn gå i handeln
under olika benämningar, såsom Wiltonmattor, T ournay mattor m. fl., skillnaden
huvudsakligen liggande i florgarnets kvalitet samt bindningssättet (fyllnadstrådar m. m.),
som i hög grad inverkar på mjukheten och varaktigheten. De vävas antingen i helt
mönster eller i smalare bredder, som sedan hopsys på längden.
Tyllvävnader. Vid en blick på den i fig. 526 schematiskt visade släta tyllvävnaden
finner man, att den består av två trådsystem, nämligen de parallella varptrådarna
k, vilka omslingras av de två snett löpande, från vävnadens båda kanter utgående
och varandra korsande inslagstrådarna a. Dessa senare slingra sig ett varv kring varje
mötande varptråd för att vid vävnadens kant vända tillbaka och fortsätta i motsatt
riktning nedåt. Den väsentliga skillnaden emellan dessa och de förut beskrivna
vävnaderna ligger alltså däruti, att de två trådsystemen hos de förra binda varandra genom
omslingring. Tyllvävnaderna äro alltid glesa och utgöra egentligen en efterbildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
