- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / IX. Lanthushållning m. m. Trävaru-, textil- och beklädnadsindustri. Grafisk teknik /
514

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Vävnaders appretering, blekning, färgning och tryckning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

514

TEXTIL- OCH BEKLÄDNADSINDUSTRI.

varpar på bommar. Dessa apparater tillverkas av flera fabrikanter, exempelvis av
C. G. Haubold j:r i Chemnitz, Zittauer Maschinenfabrik i Sachsen m. fl. Lös bomull
blekes ofta i behållare av 250, 500 till 1 000 kg:s storlek, vanligen två stycken arbetande
tillsammans. Efter inpackningen följer kokning, spolning, klorning, förnyad spolning,
syrning och färdigspolning i samma behållare, tagande en tid av två dagar. Kokningen
sker vanligen med övertryck, i all synnerhet om bomullen måste väl renas, exempelvis
för tillverkning av krut och sprängämnen, kollodium, celluloid eller konstsilke
(viskos-och Paulysilke). Även korsspolar, garnhärvor, pinkops och varpkops blekas på samma
sätt. Järnbehållaren är invändigt klädd med bly och ovanpå blyet är lagd en trämantel.
Närmast innerytan lägges bomullsväv till skydd mot fläckar. Fig. 593 visar en
automatisk inläggningsmaskin för kops från Zittauerfabriken. Kopsen inläggas i perforerade
trälådor i likformiga lager, och lådorna inläggas i vakuum-klorapparaten, som består
av två kistor av järnbetong med hermetiskt slutna dörrar. Behållaren evakueras med
luftpump, blekvätskan påsläppes, passerar långsamt genom den ena kistan och går
sedan in i den andra. Kopsen äro under klorbehandlingen trädda på perforerade spindlar
av trä eller ebonit. Maskinen själv träder automatiskt kopsen på spindlarna, ända till
4 000 st. pr timme. Vattenspolningen sker i särskilda maskiner med ändlösa band för
kopsens fasthållande.

Den vid klorblekning allmänt använda klorkalken är emellertid ganska obeständig
mot ljus och luft och lämnar oftast på fibern en fin fällning av kolsyrad kalk, som är svår
att urtvätta samt försvårar en fullständig blekning. Den kvarstannar ofta efter
torkning samt färgar fibern gulaktig. Särskilt för apparatblekning lämpar sig bättre
elektrolytisk blekning, d. v. s. på elektrolytisk väg framställd blekvätska, som är fullt fri från
fasta beståndsdelar. Klorbadet bör ej tagas starkare än 3/4-—1° Bé. I vissa fall
klor-behandlas två gånger med svagare bad i stället för en gång med starkare. Ävsyrning
sker med utspädd svavel- eller saltsyra av x/4—3/4° Bé. Denna metod har fördelarna att
fibern skonas, i det att blekningens verkan blir densamma med en svagare lösning,
vikt-förlusten blir något mindre och framställningen av blekvätskan är renligare och
bekvämare. För blåning kan ej ultramarin användas utan i stället lika delar alizarin-blått och
violett (beteckning R enl. Höchst).

Apparater för elektrolytisk blekning tillverkas av A. Stahl, Aue i Sachsen, enligt
Haas & Oettels metod, samt av Siemens-Schuckert enligt Kellners patent. Ur
hälsosynpunkt har metoden företräde framför klorkalkblekning, vartill kommer, att den
sällan blir dyrare utan i de flesta fall ställer sig till samma pris som den senare metoden.

Det vid blekning och färgning använda vattnets beskaffenhet är av stor betydelse,
och särskilt gäller detta, då apparater ifrågakomma för dessa ändamål. Materialet
befinner sig vid dessa i vila, under det att blek- eller färgvätskan cirkulerar. Härvid verkar
materialet såsom ett filtrum, upptager alla inslammade föroreningar hos vattnet, såsom
salter av kalk, magnesium och järn samt förorsakar härigenom fläckar. Vattnet måste
alltså väl renas genom filtrering före användningen och kondensationsvatten befrias
från olja. Bäst är flodvatten, varemot hårt vatten är obrukbart. En metod att göra hårt
vatten mjukt, uppfunnen av d:r Gans, har på senare tider fått användning.
Renings-medlet, benämnt permutit, består av basiska aluminiumsalter och är användbart för
rening av såväl kalk- som magnesium- och järnhaltigt vatten. Även andra reningssätt
förekomma.

Lin blekes på ungefär samma sätt som bomull, men blekningen går långsammare
och fordrar större omsorg, emedan linet är ömtåligare för lut, syror och klor, varför
lös

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Oct 2 00:06:08 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/9/0526.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free