Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Skomakeri. Läderarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOMAKERI. RÅMATERIAL. 539
♦Sydtyskland, till sadel- och bokbinderiarbeten. Ett utmärkt läder för finare arbeten
(lyxskor, bokbinderiarbeten, handskar m. m.) erhålles av getskinn, vilka föras i handeln
från de europeiska högländerna, Afrika, Centralamerika och Ostindien. Fårskinn anses
giva mindre gott läder än getskinn. Bäst äro lammskinnen, som företrädesvis användas
till framställning av s. k. glacéläder. Hit hör det för finare skodon mycket använda
chevreaulädret, som erhålles från geten.
Med kärnstycken (renskurna hudar eller kruponger) menas sådana större hud- eller
läderstycken, från vilka huvud-, hals-, buk- och benstycken bortskurits. Dessa
kärnstycken lämna ett jämntjockt läder av god kvalitet. Bästa delen av huden är
mittpartiet från svansen till början av nacken och nedåt mitten av buken. Stycket närmast
svansen benämnes »skylt» och närmast nacken »ryggstycke». Av de såsom avfall i
handeln gående delarna äro partierna kring halsen de bästa.
Remläder utgöres av ett till maskinremmar och maskinpackningar använt,
fett-haltigt, jämntjockt och böjligt läder. Härmed besläktat är plattläder, som dock är
mjukare och smidigare, jämntjockt samt på både narv- och köttsidan omsorgsfullare
behandlat. Färgen är blekgul eller svart men även andra färger förekomma. Det användes
huvudsakligen till sadlar, seldon och dylikt. Andra bättre läderarter äro vaxläder,
cha-grin, juftläder (även kallat ryssläder) och marokäng samt för finare arbeten lackerat läder,
karduan och saffian. Vaxläder, som är svärtat på köttsidan, fordrar särskild
behandling efter garvningen. Efter »vaxningen» påstrykes limlösning, varpå följa torkning och
»glasning». Chagrin är ett starkt läder av åsnehud eller rygg- och ländstycken av hästhud,
på narvsidan visande en mängd små upphöjningar. Juftläder utmärker sig genom stor
smidighet, hållbarhet och täthet; användes till skor, reseffekter, bokband och portfölj
-arbeten samt beredes av hudar från hornboskap, getter och hästar. Äkta juftläder har
en genomträngande lukt, härrörande från den vid beredningen använda oljan
(björk-tjärolja).
Ett till ovanläder för grövre skodon använt läder är smorläder, ett med glycerin,
säl-tran eller annat fett insmort läder, som förekommer såväl svärtat som färgat.
Bland de grövsta läderarterna må nämnas de av elefant-, flodhäst- och valrosshudar
erhållna. De hava en grov, ojämn yta, äro porösare än annat läder, hava en mörkbrun
färg och en tjocklek av en till två cm. De användas huvudsakligen för tekniska ändamål,
såsom till slipstycken, sliptrissor m. m. Finaste läderarter lämna skinnen från vissa
ödlor, ormar samt fiskar. Jämte guld- och silverskinn, vilka framställas genom det tunna
lädrets beläggning med bladguld eller bladsilver medelst lämpliga bindemedel, hava dessa
ofta vackert tecknade, ytterst tunna läderarter erhållit stor användning inom den finare
damskokonfektionen. Mest brukliga torde vara pytonormens skinn, omkring 25 cm
breda, vilka erhållas från Java och äro utomordentligt vackert tecknade. Även skinn
från indiska vattenormen förekomma, mera sällan boaormens. Ödleskinn från Java
och Ostindien äro mycket eftersökta på grund av sitt vackra utseende, små mörka prickar
på ljus botten. Mindre ofta användes fiskskinn, exempelvis från stenbit och haj. Genom
pressning av kalvskinn tillverkas goda imitationer av ödleskinn, vilka även fått stor
användning. Orm- och ödleskinn färgas vanligen efter beredningen, men förekomma även
lackerade, försilvrade eller förgyllda. Finare skinn till damskor utsiras ofta med
broderier, pärlor m. m., och över huvud taget utvecklas inom detta dekoreringsområde en
ofantlig lyx.
Inom flera hithörande områden, särskilt för tillverkning av handskar, användes en
mjuk läderart, kallad sämskläder. Detta beredes mestadels av hudar från vilda djur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
