Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Skomakeri. Läderarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LÄDERARBETEN.
551
Inom möbeltillverkningen, men i all synnerhet inom vagnmakeriet, hava finare
lädersorter, färgade och pressade, erhållit en oerhörd användning under senare åren, vilken i
följd av automobilindustriens snabba utveckling alltmera synes ökas. De moderna lyx-’
bilarnas klädsel och inredning förbruka massor av detta läder.
Sadelmakarens tillverkningar äro dock i främsta rummet sadlar, vilka givit yrket
dess benämning. Av sådana finns det ett stort antal olika slag, från den enkla men
bastanta packsadeln till den eleganta engelska ridsadeln, att ej tala om sadlar till
motorcyklar och velocipeder.
Bruket av ridsadlar har icke med säkerhet kunnat spåras längre tillbaka än till fjärde
århundradet e. Kr. Den äldsta formen synes hava varit en kudde eller dyna, som försågs
med stigbyglar. Härtill kom sedermera en trästomme, vilken ingår uti så gott som alla
nutida sadlar. Dylika förekommo redan hos romarna, från vilka de spredos till mellersta
Europa, där de, särskilt i samband med det under medeltiden blomstrande
riddarväsen-det, nådde en ganska hög grad av såväl praktisk fulländning som elegans.
Stommen eller den s. k. »sadelbommen», bildar grundlaget för den vanliga ridsadeln
och giver densamma form och styrka samt måste alltså förfärdigas med särskild omsorg.
Den utgöres vanligen av två, längs hästryggens båda sidor liggande tunna träskivor
(sadelbladen), som lämna ryggraden fri och sammanhållas av två båg- eller gaffelformiga
tvärstycken (fram- och bakvalvet). Endast sega och fasta träslag böra begagnas till
dessa delar; särskilt lämplig är rödbok. Annat material än trä, såsom fiskben, stål etc.,
har blott undantagsvis funnit användning. Vid fram- och bakvalvet är — å
militärsadlar — oftast fastskruvat ett nedåt bukigt och åt båda sidor böjt »grundsäte», som
långs sidkanterna genom snörremmar förenas med sadelbladen. Den efter modell eller
mått förfärdigade bommen förses dels med ett mjukt underlag (sadelbladsputor) för att
mildra tryck och skavning på hästryggen och dels, särskilt vid ridsadlar, med ett
överdrag för ryttarens bekvämlighet och utseendets skull. Bommens överdel beklädes med
fin linneväv, som väl fastlimmas, varjämte den på erforderliga ställen, både fram- och
baktill, beslås med järn för att bliva starkare och stadigare. Stundom bestrykes den med
en mot vatten och svett härdig fernissa. Härefter anbringas de s. k. gjordarna, breda
vä vremsor av väl sträckt linnesadelgjord, som spännas dels längs efter och dels tvärs över
uti mellanrummet inuti stommen.
Efter sedermera företagen stoppning eller »madrassering», som med stor omsorg
verkställes för hand och vartill vanligen användes fårull, beklädes översidan med
svin-eller kalvskinn, som tillskäres eller tillklippes efter givna mönster och stundom siras
med blommor, arabesker och dylikt, insydda med silke. De orientaliska folkens sadlar
utmärka sig ofta genom praktfulla broderier med pärlor, guld och silke. Härefter
anbringas stigbygelremmarna (stiglädren) på sidorna, varvid vanligen tillkomma ett par
innanför dessa nedhängande läderstycken (kåpor) för att skydda hästens sidor mot
remmarnas tryck. Göras remmarna tillräckligt breda upptill, utelämnas kåporna såsom
överflödiga.
Vid damsadlar tillkomma de framtill anbragta, för upptagande av ryttarinnans
högra ben avsedda s. k. hornen (av järnbeslaget trä, liksom sadelstommen i sin helhet),
varemot endast en stigbygel anbringas (på vänstra sidan).
Slutligen fästas de för sadelns fastgörande’på hästen avsedda, ofta av linne men
helst av ylle tillverkade sadelgjordarna, vilka vid användningen spännas under hästens
buk. Även användas mycket s. k. »snörgjordar», som bestå av 20—30 stycken
sammanfogade snören.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
