Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Textil- och beklädnadsindustri, av G. Sellergren - Repslageri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPSLAGERL
559
sammansättning av »dukter» eller parter, som var och en i sin tur består av ett tämligen
stort antal »garn».
Repslagning var ett av forntidens allra förnämsta hantverk, vars detaljer
mångenstädes åskådliggjorts i bilder från det gamla Egypten (fig. 613). Av stort intresse är
härvid att iakttaga, att repslagning för årtusenden tillbaka försiggick i huvudsak liksom
i våra dagar, d. v. s. repslagaren
gick baklänges under arbetet,
varvid medhjälparen satt på
marken eller, såsom i fig. 613 är visat,
på en låg stol. Den i fig. 613
visade bilden är hämtad från en
egyptisk gravkammare, som
tillhört kammarherren Ti i Lakoruh,
c:a 2 600 år f. Kr. En väsentlig
skillnad från vår tids arbetssätt
låg dock däruti, att repslagaren
a ombesörjde snodden med
till
hjälp av ett med en arm b försett verktyg c, vid vars ena ände d fibermaterialet var
fäst och vars andra ände e genom en ring var fastbunden vid hans midja. Genom
kringvridning av armen b snoddes garnet, under det att medhjälparen / ordnade och
avjämnade fibersträngen. Uti de två på teckningen visade reprullarna g se vi ett
exempel på de gamla egypternas ordningssinne för detaljer. Samma metod för
uppläggning av hithörande varor tillämpas inom våra dagars detaljhandel.
Repslagarens enkla redskap utgöres av en spinnstol, bestående av ett större eller
mindre antal horisontala spindlar, anbragta i kretsform eller i rät linje samt drivna av
ett större hjul genom vev. Samtliga spindlar hava i ena änden små hakar för
fiberknippenas fästande vid början av arbetet. Varje spinnare har ett parti häcklad hampa
i ett förkläde eller lindat kring livet. Han börjar med att draga fram ett antal tågor,
snor av dem en ögla, hänger denna på en av hakarna och avlägsnar sig, gående
baklänges, från hjulet, i det han ständigt ur sitt förråd drar fram nya tågor, vilka han
låter inlöpa i den snodda garndelen. Härunder ingriper han med den andra handen
ordnande och reglerande samt kommer slutligen till ändan av banan, då ett garn är
färdigt. Nu börjar den andre spinnaren deltaga i arbetet, i det han från hjulet avhakar
sin kamrats garn, lämnar änden därav åt en harvlare, fäster en ur sin egen hampgördel
utdragen ände vid en av krokarna och anträder samma väg. Under tiden upphärvlas
det första garnet, och den förste spinnaren kommer in på samma gång som dess yttre
ände, vilken han hela tiden behållit i sin hand, allt under det han sträckt något på
garnet. De garnlängder härvlaren sålunda mottager knyter han ihop. I större
rep-slagerier, vilkas banor kunna uppgå ända till 400 m och mera i längd, arbeta ofta
ett dussin spinnare samtidigt vid ett hjul med lika många spindlar. De äro fördelade
i tre grupper om fyra man, vilka grupper under sin vandring fram och tillbaka alltid
hålla sig på 100—130 m avstånd efter varandra. De hasplar, på vilka garnet härvlas,
rymma vanligen 100—125 kg garn.
Man inser lätt, att garnets grovlek eller spinnummer beror såväl av de använda
tågornas antal som av den hastighet, varmed spinnaren går baklänges och hjulet
kring-vrides. Övade spinnare förstå att, utan att besvära sig med någon räkning, så avpassa
sina handgrepp och steg, att de av en given vikt hampa spinna vilken garnlängd som
Fig. 613. Repslageri i det gamla Egypten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
