Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Typgjutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPGJUTNING.
583
Fig. 629. Gjutinstrument enligt Hartwig,
»Handwerke und Künste» 1771.
i senare tider funnit avtryck av typer, som
fullkomligt visa deras utseende. Vid
infärg-ningen av formen ha dessa typer råkat bliva
upplyftade av färgbollarna, och i sitt läge
tvärs över formen ha de blivit avtryckta.
Ej heller dessa ha någon signatur, däremot
synas de vara försedda med hål tvärsigenom,
något ovanför mitten.
Från år 1683 härstammar ännu en
detaljerad avbildning av ett dåtida
gjutinstrument. Det återfinnes i engelsmannen Joseph
Moxons Mechanick Exercises och är utan
tvivel fullt sakkunnigt återgivet, då Moxon själv en längre tid utövade
stilgjutareverk-samhet. Av bilden och den åtföljande texten framgår, att instrumentet vid denna tid
kunde uppvisa flera viktiga förbättringar, varigenom den färdiga produkten blev exaktare.
Hittills hade matriserna ej haft den inbördes överensstämmelse, som krävdes för att
såväl typernas höjd som typgravyrens ställning på en och samma linje skulle
åstadkommas i gjutinstrumentet utan särskild inställning och efterarbetning. Såsom det
framgår av gjutinstrumentets konstruktion, begagnades nu noggrant justerade
matriser, och då dessa även beträffande djupet voro fullt exakta, kunde typerna gjutas på
en given höjd och behövde ej längre avskäras eller avhyvlas efteråt.
Man har beräknat hastigheten, varmed en gjutare kunde framställa typerna i ett
dylikt handinstrument, till fyra typer i minuten. Dagsprestationen torde sålunda ha
uppgått till högst c:a 3 000 typer. Under särskilt gynnsamma förhållanden torde
dock en skicklig stilgjutare ha utfört ända till 6 000 a 7 000 typer om dagen.
För att öka produktionen i stilgjuteriet gjordes i början av 1800-talet en del försök
till mekanisering av arbetet. Sålunda erhöll engelsmannen A. F. Berte år 1806 ett
patent på en gjutmaskin, i vilken instrumentet var fastsatt vid sidan av metallgrytan
och den smälta metallen inpressades i instrumentet medelst en pump. Gjutaren
besparades härigenom arbetet med handhavandet av sleven, och den kraftiga insprutningen
förenklade även arbetet i övrigt, men dessa fördelar kunde ändå ej göra att gjutmaskinen
utträngde handgjutningsinstrumentet. För större typrader samt för skrivstilar blev den
emellertid ännu länge i bruk.
Nästa steg i utvecklingen representeras av den maskin, som till skillnad från den
moderna
komplettgjutnings-maskinen och till följd av
att den blott sällan
inrättats för mekanisk drift
kallas
handgfutningsmaskinen. Dess grunddrag ha
sannolikt urarbetats i
amerikanska stilgjuterier. Ar
1820 skall William
Johnson i Hampstead på Long
Island ha uppfunnit en
gjutmaskin, som genom Elihu
White i New York erhöll
Fig. 630. Senaste modell av handgjutningsinstrument.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
