Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Typgjutning - Olika boktryckstyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TYPGJUTNING. OLIKA BOKTRYCKSTYPER.
589
likaledes skurna efter mönster av handskrifter men av mindre massiv effekt. Kobergers
tyska bibel, tryckt i München 1483, är utförd med en typ, som uppvisar en del element
till den typsort, som sedermera fick namnet »schwabacher» och kom mycket i bruk i
Tyskland. Men ej alla typer i Tysklands tryckerier under 1400-talet hade götisk karaktär.
I Durandus’ Rationale, sannolikt tryckt av Adolph Rusch i Strassburg 1464, möter oss
en fullt utvecklad romansk typ, vilken på grund av den egendomliga formen på R kallas
)R-bizarr&>-typen. Ännu några tyska boktryckare använde romanska typer under
1400-talet. Det har förmodats, att dessa
i vissa fall hemförts från Italien, där
de tidigt kommit i bruk.
Italiens första boktryckare,
Sweynheym och Pannartz, som
voro vana vid de götiska typerna i
hemlandet, funno sig i Italien inför
en smak, som föredrog romanska
typer, och den s. k. Subiaco-typen
blev ett egendomligt mellanting
mellan antik och gotik — romanska
versaler men gemena bokstäver av
visserligen romansk karaktär men
genom sin kraft av mera gotisk
verkan. Sedan de båda männen
slagit sig ned i Rom, tryckte de med
en mera utpräglat romansk typ.
Först i Johan och Wendelin de
Spiras tryck, isynnerhet i De
civitate dei (Venedig 1470), är den
romanska typen utbildad till den
form, i vilken vi nu begagna den.
År 1470 utförde Nicolaus Jenson
sin berömda romanska typ, till
vilken han hämtat inspiration ur
de bästa italienska handskrifter från denna tid. Jensons typer utmärka sig för sin
lättlästhet, klarhet och jämnhet. De ha blivit förebild för de nutida typformerna, men
aldrig blivit uppnådda i skönhet. Andra italienska tryckare sökte efterlikna dem,
men ingen kunde utföra så väl gjutna typer, ej heller komponera en boksida såsom
Jenson. Under loppet av de 10 följande åren tryckte han omkring 150 verk. En annan
framstående boktryckare-bokförläggare i Venedig var Aldus Manutius, som för sitt
tryckeri lät skära fem å sex olika romerska typer. De venetianska boktryckarnas
arbeten blevo särdeles inflytelserika på typernas utveckling i det övriga Europa under
1400-talets sista skede. Bokförläggare som önskade rekommendera sina böcker
kungjorde ofta att de voro tryckta i »carattere Veneto»;
Den först använda typen i Frankrikes boktryckerikonst var romersk och skuren
efter en bok, tryckt i Rom 1469 av Sweynheym och Pannartz. Typen är lätt att läsa,
relativt stor men högst ofullkomlig. Så länge Freiburger, Gering och Kranz drevo sitt
tryckeri vid Sorbonne, begagnade de uteslutande denna typ. Efter avflyttandet från
universitetet skuro de en gotisk typ, dock mera romanskt betonad än de Schöffers typer,
Fig. 637. Gros batarde-typer, använda av Caxton 1493.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
