Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Typgjutning - Olika boktryckstyper
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
BOKTRYCKERIKONSTEN.
som den närmast liknar. En ny typ, större än någondera av de föregående, skars för den
stora bibeln av år 1476; den är en tung, rundad götisk med versaler i romanskt snitt och
verkar högst oharmonisk. Under 1400-talet användes i Frankrikes tryckerier över huvud
mest götiska typer. En specifikt fransk variation var de s. k. lettres batardes, en
efter-bildning av franska handskrifter. Inemot sekelskiftet började romanska typer först
komma till användning och då huvudsakligen för upplagor av de klassiska författarna.
William Caxton, som förde
boktryckerikonsten till England, hade
lärt känna såväl hur denna utövades
i Tyskland som i Nederländerna. Han
tryckte sammanlagt med 7 å 8 olika
typsorter, alla götiska, dels spetsiga
liknande de i Tyskland använda, dels
batardetyper enligt franska mönster.
De götiska typerna hade f. ö. redan
god jordmån i England, i det att
handskrifterna utfördes med kraftig
götisk stil; under 1400-talet användes
där uteslutande götiska typer, vilka
kallades black letters eller munkstil.
Ehuru den utfördes först 1501,
bör den av Aldus Manutius
komponerade kursiven räknas med bland
1400-talets märkligare typskapelser,
på den grund att den bildats efter
mönster av den då florerande italienska
currentskriften. Aldus tryckte med
kursiven böcker i litet format och
kunde genom de kompaktare typerna
inrymma mera i dessa än vid
användning av andra typsorter.
Tyska typer 1500—1800. I
Diur-nale, tryckt i Nürnberg 1514 av Hans
Schönsperger, framträder den
götiska typen med kännetecknen hos
den typiska frakturen. Typerna,
isynnerhet versalerna, äro på åtskilligt
sätt varierade och utstyrda, vilket vittnar om uppdriven skicklighet i typernas
förfärdigande. Ännu längre har stilgjuteritekniken nått i verket Teuerdank, likaledes
utgånget från Schönspergers press år 1517. Frakturen kan här anses fullt utbildad
till sin nuvarande form; verket är i övrigt ett konststycke med så mycket utsirningar
och djärva slängar, att man länge tvivlat på att det tryckts med gjutna typer. Ett
betydande inflytande på frakturens utveckling hade den av Albrecht Dürer år 1525
utgivna boken »Underweissung der messung mit dem zirckel un richtscheyt», i vilken
han beskriver tecknandet av bokstäver i riktiga proportioner. Av schwabachtyperna
kommo många olika slag i bruk. Även romanska typer eller antikva, såsom de böra
Fig. 638. Kursivtyper, använda av Aidas 1501.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
