Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Sättning - Handsättning - Maskinsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
604
BOKTRYCKERIKONSTEN.
Fig. 661. Inslutad tryckform.
effektivare och säkrare mot risken att formen förskjuter sig vid slutningen är slutsteget
system Hölzle. Medelst en speciell skruvnyckel vridas i steget befintliga skruvar, vilka
påverka fasetterade stycken, så att de pressa ut rörliga backar emot ramen.
Formatpåläggning av stereotypplåtar fordrar särskilda anordningar. De äro i regel
icke försedda med fötter utan måste anbringas på särskilt underlag, varigenom de även
bli betydligt säkrare att
trycka på än stereotyper
uppsatta på fot. Som
underlag begagnas
rätvinkliga och systematiska
metallstycken, vilka
sammanställas till exakt
samma storlek som
stereotypplåtarna. Dessa
fästas vid underlaget
medelst
mässingsfaset-ter, anbragta med
skruvar i små
underlagsstyc-ken, som placeras vid
kanterna och gripa om
plåtarnas kanter. I
tryckerier, som äro inrättade
för konstant tryckning
från stereotyp plåtar, begagnas även större mekaniska fundament, vilka rymma ett antal
plåtar. Dessa äro försedda med parallellt löpande diagonalränder, i vilka skruvar löpa
och kunna placeras efter önskan, där de bäst fasthålla plåtarna.
Första sidan av varje ark förses med »signatur», en siffra till vänster under kolumnen,
angivande arkets ordningsföljd, vilken tjänar till vägledning såväl vid tryckningen av
de olika arken som vid arkens behandling i bokbinderiet. Jämte arksignaturen bör
arbetets titel i korthet angivas.
Maskinsättning.
Tidigare försök. Konstruerandet av sättmaskiner utgör ett av de märkligaste
kapitlen i boktryckerikonstens utvecklingshistoria under 1800-talet. Hur svårlöst
problemet med maskinell sättning varit, framgår bäst av att det krävdes sex decennier i en i
övrigt på tekniska omvälvningar överrik tid för att finna den framkomliga vägen.
Maskinpressens, stereotypiens och stilgjuterimaskinens uppfinning försiggick i
jämförelse härmed mycket plötsligare och förde snabbt till praktiska resultat. Åt
konstruerandet av en sättmaskin ägnade sig, enligt vad den främste historikern på området,
Karl Hermann, uppgiver, sammanlagt 169 personer av de mest skilda yrkeskategorier;
därvid äro givetvis blott de räknade, som med påvisbara mekaniska resultat ägnat sig
åt problemets lösning. Ingen torde ha räknat deras antal, i vilkas hjärna idén till någon
slags maskin för handsättningens mekanisering runnit upp.
Hur långt tillbaka det är sedan man började sysselsätta sig med dylika
spekulationer är ovisst, men redan 1682 utvecklar kemisten J. J. Becher i sin bok »Närrische
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
