Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Boktryckerikonsten, av Bertil Oldenburg - Sättning - Maskinsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
608
BOKTRYCKERIKONSTEN.
Fig. 666. Vinkelhaken i Hattersleys sättmaskin.
Fig. 667. Thornes sättmaskin.
verksamhet. Det uppges, att i
genomsnitt 8 000 typer i timmen sattes. En
maskin, som försvarade sin plats i
tryckerierna under ett tjugutal år, var
köpmannen Charles Kastenbeins från Kassel.
Idéen hade han från en till namnet ej
känd typograf; han erhöll patent i
England år 1869. Sättmaskinen liknar
mycket Hattersleys, men gummibanden
och snörena äro här ersatta med fasta
fjädrar, varigenom den presterade ett
tillförlitligare arbete. Typmagasinet var
annorlunda ordnat, så att maskinens
bredd reducerats till hälften, rännorna
vari typerna gledo vid sättningen voro täckta med en glasruta (liksom hos metoden
Linotype), så att sättaren genast kunde upptäcka oregelbundenheter. Denna maskin
fordrade dock flera personer till sitt betjänande: en sättare, en utslutare, en avläggare
och en hjälparbetare för fyllande av typmagasinen. Kastenbein konstruerade även en
avläggningsapparat, bestående av en ställning med 90 fyrkantiga hål, vari typerna
instoppades. Genom trampning på en pedal fördes typerna in i resp, kanaler i typmagasinet.
En av de mest komplicerade maskiner, som människan någonsin uttänkt, var
amerikanaren James W. Paiges sättmaskin, vilkens första modell fullbordades 1872. Den
innehöll 18 000 huvuddelar, 800 lager och hjul samt ett otal mindre fjädrar o. dyl.
Klaviaturen, bestående av 109 tangenter, tillät sättning av de flesta bokstavsförbindelser och
stavelser med ett anslag och med båda händerna samtidigt. Så snart typerna i en rad
färdigsatts, ombesörjde maskinen automatiskt utslutningen; även avläggningen
utfördes i maskinen. År 1887 demonstrerades den första fullständiga modellen:
intressenterna hade då tillsläppt 1 300 000 dollars.
Prövningen av patentansökningarna drog
åtta år. En av de prövande blev härunder
vansinnig, och även patentombudet slutade
sina dagar på dårhus. Ett exemplar av
maskinen var i bruk några månader år 1894
på »Chicago Heralds» officin, men byggandet
av flera maskiner var en omöjlighet på grund
av de enorma kostnaderna. Vid denna tid
hade dessutom nya sättmaskinstyper
framkommit, med vilka Paiges ej kunde
konkurrera. En som trodde blint på maskinen
var Mark Twain, som tillsköt penningar till
företaget ända tills att han själv var
ruinerad. På äldre dagar, då han en gång fick
höra, att en bok om uppfinnare utgivits,
skrev han till författaren: »Om er bok
angiver, hur man kan utrota uppfinnare, så sänd
mig nio exemplar därav. Sänd dem pr
ilpost». Joseph Thornes sättmaskin av år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
